Utan kaffe…

Vissa dagar hinner man knappt hämta andan innan man är på språng igen. Vi lämnar jobbet tidigt för att hämta barn som ska till olika sportaktiviteter. Det ska handlas mat på vägen, skjutsa till kompisar, köra nästa barn till träning, lagas mat, tvätta kidsen och läggas i säng och sen ta sig till gymmet där kompisen väntar och så kommer man precis på att man inte ätit middag. Men det säger jag inte för då får jag skäll av henne 🙂 haha

sen kommer man hem, duschar, äter och somnar i Fredriks famn. För att sen vakna upp flera gånger om natten när de sker kiss-olyckor och det är mardrömmar och det ska drickas välling. Till slut vaknar man och ser att klockan har gått nästan två varv för mycket och nästa dag har redan startat. Och jag klagar inte. Trots att dessa väl fyllda dagar med jobb, barn, renovering och aktiviteter kan bli väldigt påfrestande så klagar jag inte. Jag gläds åt att jag har en familj att ta hand om, att jag har ekonomi att handla mat, att jag har sängkläder att tvätta och att jag har både jobb, vänner och pojkvän. Jag har det väldigt bra, så jag klagar inte. Jag är väldigt nöjd.

Men! När man vaknar dagen efter och ser att kaffeburken är tom! Då klagar jag. Då är jag inte på humör. Då tänker jag, vem fan tog sista kaffet utan att skriva upp kaffe på inköpslistan?! Jo det var ju jag…. och vem fan var det som handlade sist och inte köpte kaffe?! Jo det var ju jag… skit också…