Storebror

Som vi nu alla vet så har ju vår son autism. Det har gjort vår vardag svårare och våra framtidsplaner mer noggrant planerade. Vi har mycket att anpassa oss till och vi har länge velat ha ett till barn. Men av anledningen ovan väntat. När vi kände att ett litet syskon faktiskt skulle vara något positivt för Hugo och hans vardag trots den enorma förändringen så satte vi fart.
Vi har fått höra från både förskolepersonal och BUP att Hugo är så mån om mindre barn. Ser till att de har det bra och mår bra. Det är något vi också har märkt och något vi är väldigt stolta över 🙂
Nu när jag är gravid så lägger Hugo väldigt mycket kärlek och energi på bebisen i magen. Han kramar magen, pratar med bebisen, ser till att jag äter frukost för han säger ”bebisens mage kurrar”. 🙂 han brukar lägga huvudet på magen och somna. Och det som är så makalöst fantastiskt och nästan helt overkligt är att när Hugo är nära min mage så känner jag rörelser direkt. När han lutar huvudet på magen så sparkar barnet på honom. Jag känner deras starka band redan nu. Något oslagbart!

Häromdagen när jag klev upp kom Hugo mot mig och tryckte hårt på magen, han tryckte med hela sin vikt och det var med ilska han gjorde det. Jag stannade upp med tanken att nu har vi en jobbig dag framför oss och Hugo har massvis med känslor som måste få komma ut. Så jag frågar honom snällt och fint varför han trycker så hårt mot mammas mage? Han svarar arg samtidigt som han trycker igen -för att bebisen får komma ut nu!!
Gulliplutten då! Haha han var trött på att vänta 🙂
Han gillar inte heller att jag ska jobba för han tycker att mammor med bebisar i magen ska vara hemma. Han frågar också om jag får äta och dricka det jag äter.
Han så fantastisk och ljuvlig! Och han är verkligen redo att bli storebror!