Livet är orättvist

Ibland är livet bra orättvist! Som igår. Oj vad orättvist det var! Melissa fick gå och lägga sig 30 minuter tidigare än Hugo. -Varför är ni elaka mot mig?! skrek Melissa till oss. Men bakgrunden till detta var ju då att när vi borstade tänderna så frågade barnen om de fick vara uppe en halvtimme längre än vanligt. Jag svarade: Ja, om ni städar era rum under denna halvtimmen. Annars får ni sova.

Då kan man tydligt märka skillnaden mellan en 8-åring och en 6-åring. Hugo sprang genast in på rummet och städade. Hörde hur han kämpade där inne på rummet. Melissa, ja hon startade med att ifrågasätta. Varför ska vi städa? Vad ska jag städa? Tänk om jag inte har något att städa? Mamma kan du hjälpa mig? Jag är mörkrädd… -Städa eller sov. Inget att prata om. Du har massor att städa, lampan är tänd och du verkar trött så du kanske ska sova istället? Då börjar det, gap och skrik. Varför?! Men aaaah! Jag vill inte! Men Hugo då?! Jag orkar inte städa!
Nej, men då blev det sängen för Melissa medan Hugo fortsatte städa vardagsrummet efter att han städat sitt rum. Blev jättefint 🙂

Men oj vad livet är orättvist. Det var orättvist igår när Melissa åkte i mormors bil till morbror Magnus kalas och Hugo satt i vår bil och kom fram två minuter före henne. Då borde ju hon få stanna kvar två minuter är vi åker hem. Det var orättvist att Hugo skulle få åka på innebandy träningen igår, då borde hon få åka och fika trots att hon hade fått sova över hos kompis och lekt halva dagen. Undrar hur orättvist hon tycker att det är att hon ska få gå på shopping med mormor idag när Hugo ska vara hemma?

Det som är så skönt att veta är att det bara är en period 🙂