Igår var Hugos sista dag på förskolan. Det kändes väldigt konstigt att säga hej då. Dels är vi väldigt glada över att slippa köra 8,8 mil varje dag för hämtning och lämning på förskolan. Vårt bensinkonto kommer ju minska enormt 🙂 sen är vi ju glada över att Hugo äntligen ska få börja skolan som han längtar till så.

Men det är samtidigt tufft att säga hej då till de människor som hjälpt och stöttat oss genom Hugos autism. Som har hjälpt honom blomstra och låtit honom få vara den han är. Som har hjälpt mig och Fredrik genom en svår tid.

Vi skrev ett varsitt brev till pedagogerna och lämnade över en varsin present som minne för allt de har ställt upp med.