Hugo satte i halsen
Imorse hände en av mina värsta mardrömmar. En mardröm som jag tror de flesta är rädda för. Hugo satte i halsen.
När Hugo var liten, runt samma ålder som Gabriel är nu, ca 7 månader. Då satte han en av Melissas ringar i halsen. Vi upptäckte det för att det kom ett konstigt ljud ifrån Hugo och när vi såg på honom var han blå. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra. Fredrik slängde sig ner på golvet för att försöka få ut ringen. Jag tänkte att får han inte ut den så måste någon annan hjälpa oss så jag ringde 112. Men när de frågade var vi bodde så visste jag inte… Helt plötsligt hörde jag bebisskrik, Hugo grät. Vilken lättnad! Fredrik fick ut ringen och Hugo mådde bra igen.
Han har vid ett annat tillfälle också satt i halsen och sedan spytt upp det. Det var en äppelbit. Sen har det förekommit på förskolan också och då spydde han upp maten. Han proppade alltid in mat i munnen när han var liten…
Denna gång var det lika läskigt som första gången när han var runt 7 månader. Vi satt och åt frukost, Starwars flingor med mjölk. De skojade om Doris i Hitta Nemo filmen och hur hon pratar valspråket. Helt plötsligt hör jag hur Hugo ska andas in för att kunna säga något riktigt långt på valspråket och andetaget tar ett plötsligt stopp. Jag tittar på honom, det gör även Melissa. Han stirrar med vidöppna ögon och gapar med munnen och lutar över köksön där vi satt och han sitter blixt stilla. Jag fattar inte vad som händer, tills att han börjar sparka med benen i panik. Han kan inte andas.
Och min stora rädsla sedan första gången är att jag inte skulle veta vad jag ska göra. Att jag kommer få panik igen. Man kan ju aldrig veta hur man blir förens det händer. Man kan snacka mycket men när man utsätts för den obehagliga situationen så är det impulser som tar kommandot i ditt agerande. och det känns så obehagligt för jag har pratat med Fredrik om detta i några dagar. Jag har även frågat honom om han skulle lägga skulden på mig om någon av våra barn skulle dö av att sätta i halsen och jag inte skulle lyckas rädda dem? Precis det som hände den där kvinnan jag hade hört om. Kvinnan som inte kunde rädda sitt barn pga ett popcorn.
Men denna gång fick jag inte panik. Jag visste direkt vad som behövdes göras och jag sprang fram till Hugo och la armarna runt om honom med hans rygg mot mitt bröst. Jag knöt ena näven och la mellan bröstkorgen och den andra handen över. Så tryckte jag till samtidigt som jag lyfte upp honom för att få bort honom från köksön och få lite mer utrymme. Jag tänkte hela tiden fokusera, fokusera. Men då hör jag hur han hostar. han kan andas. Han var livrädd och bara grät och släppte inte taget om mig på länge. Han ville så klart inte äta mer. Melissa satt kvar vid köksön och bara stirrade och fattade ingenting. Jag försökte hålla lugnet och inte göra för stor grej av det hela… vi skulle ju till skolan och ha roligt…
Denna gång har jag inte tänkt efteråt att ”tänk om..” och ältat detta under dagen. För denna gång fick jag bekräftat att jag klarar av situationen. Jag gjorde det som behövdes utan panik.
