Sova själv

Vi har äntligen byggt ihop spjälsängen. Gabriel hade en vagga när han var mini. Men han låg aldrig i den eftersom han har varit så beroende av närkontakt. Och det är något jag gärna ger mina barn. Så spjälsängen har fått ligga i förrådet och samla damm.

Alla mina barn har sovit bredvid mig i sängen från att de föds till att de har blivit redo att sova själva. Jag går liksom på min modersinstinkt istället för specialisters rekommendationer. Och min modersinstinkt säger att låta mitt barn avgöra själva när de är redo att sova ensamma. För Gabriel har det bara tagit väldigt lång tid att bli redo. Så nu när vi började märka att han sov en bit ifrån oss och inte tryckt mot oss så byggde vi ihop spjälsängen åt honom.

Jag tycker att det är jätteskönt för nu kan jag få somna och sova djupt igen. Gissa hur många gånger det hände under de nio månader som han legat som ett plåster på mig… Fast han vaknar efter några timmar och vill upp i vår säng, vilket han får. Ett litet bebis-steg i taget 🙂