Det var inte jag!

Den här bilden nedan är vad vi går igenom med Melissa just nu. En frustrerande period! Och det jobbiga är att jag kommer ihåg den perioden när jag var liten. Så jag vet hur Melissa känner och verkligen tycker att hon blir orättvist behandlad och tycker att mamma och pappa är dumma. Fast nu är jag vuxen och vet bättre. Och alla dessa gånger som min mamma sagt ”vänta bara tills du blir vuxen och får barn”. Nu är jag vuxen och har fått barn… haha och hör och häpna hon hade så rätt!

Melissa kan bokstavligt talat tappa mat på golvet mitt framför ögonen på oss och sen säga ”det var inte jag”. Och sen stå fast vid det.

vi hade världens bråk här om dagen när hon stod ivägen för Hugo när han behövde gå på toaletten. Hon stod på pallen vi har inne i badrummet. Så jag bad henne snällt två gånger att gå ner, varje gång svarade hon att hon kunde stå kvar. Tredje gången höjde jag rösten en aning och markerade tydligt att hon skulle kliva ner från pallen. Hon svarade mig med hög stämma -jag kan stå kvar här! Så jag tar tag i hennes arm och drar ner henne. Hon blir så arg på mig och säger att hon var på väg att kliva ner. Och jag pratar lugnt med henne och förklarar att jag inte ska behöva be henne tre gånger. Men hon skriker och gråter och argumenterar för att jag inte vet vad hon tänkte i sitt huvud och vad hon tänkte göra och att jag hade inget rätt att vara arg och hon kanske minsann inte hörde mig be henne gå ner de första gångerna. Och det spelar ingen roll var jag säger, att jag återberättar vad som hänt, att hon säger emot säg själv eller att jag faktiskt var där när det utspelade sig…! I en hennes värld blev hon orättvist behandlad och jag är elak. För i hennes värld så drog jag ner henne innan hon fick en chans att gå ner själv…

imorse smällde hon i dörren. Snälla smäll inte i dörren, säger jag. ”Jag gjorde inte det.” Men jag hörde ju att du gjorde det. ”Fast jag gjorde ju inte det.” Men Melissa jag hörde dig precis. ”Fast jag gjorde inte det.”. Frustrerande!

och det jobbiga är ju att jag vet att hon mår dåligt av det och det enda jag kan göra är att vara vuxen… inte alltid så lätt att uppfostra!