Vi lär våra barn att ljuga, sen får de skäll när dem ljuger

Tänk dig att du har bjudit hem vänner på middag. Du har stått i köket flera timmar och fixat och donat. Sen sätter ni er ner och ni börjar äta. Du frågar sen, Smakar det gott?
-Nej jag tycker inte det, svarar en av gästerna.

Hur skulle du reagera?

Eftersom vår son Hugo har autism så lär vi oss mer och mer om hur han ser och upplever världen. Våra sinnen öppnas upp mer och både jag och Fredrik känner att vi har mer förståelse och en bättre syn på saker. Vi börjar analysera hur vi andra, som inte har diagnoser fungerar, och vi är ju konstiga må jag säga!

Min mamma sa alltid till oss som små att fråga inte något som du inte kan hantera svaret på. Vilket är rätt logiskt, eller hur? Men samhället lär oss samtidigt att vissa saker man bör ljuga om, Som tex frågan här ovan. Smakar det gott? Om ett barn hade svarat nej det är inte gott, så hade barnet i största sannolikhet fått sig en tillsägelse från föräldern. Så säger man inte, eller ursch vad oförskämt. Här han hen stått och lagat mat till dig och så är du så otacksam.
Men det har ju egentligen inte med tacksamhet att göra. Utan en fråga ställdes och ett svar gavs. För det är ju ännu otrevligare att inte svara när man får ett tilltal… Självklart kan man välja att vara tyst om frågan är generell till alla.

Många gånger jag har varit på restaurang så kan det vara dem som klagar på maten. Men när frågan kommer från personalen så ljuger man. rakt upp och ner ljuger. För så gör man. Men man får inte ljuga. Bara när man inte vill såra någons känslor. Fast inte om man gjort något dumt. Fast bara om det är bättre att inte berätta sanningen. Eller ibland. Det beror på. Alltså hur ska man hålla koll på alla sociala regler om man inte kan de sociala koderna. Som en autistisk person. Dessutom är de sociala koderna rent utav knäppa. Man tror att ljuga är fel och sanning är rätt. Där är det svart och vitt. Men jag kan ta och meddela att det är en ren jäkla färgbomb under kategorin lögn.

De flesta som jag har dragit denna situation för. Att de har lagat mat och att jag som vuxen svarar när frågan kommer, att nej jag gillade inte smaken. Så har de flesta blivit chockade. Och tycker att det är oartigt. Mitt svar till dem, men i denna situation så frågade du ju. Vilket de flesta som lagat mat till någon annan gör. Och jag kan ju inte vara bättre föredöme för mina barn än att leva som jag lär. Och jag kan inte vara en bättre människa om jag inte lär ut kunskapen om autism och hur konstiga våra sociala koder faktiskt är. Och hur svårt det är att uppfatta världen när man bara kan svart och vitt.

Men det är tre personer som inte har blivit chockade över frågan eller som säger att de inte skulle ta illa vid sig. De har svarat att de i sådana fall hade erbjudit något annat att äta eller att de gärna velat veta vad som varit fel på maten. Och alla dessa tre personer är stockholmare av den yngre generationen. High five till oss! haha

Och jag har i många år sagt vad jag tycker om maten på restauranger. Inte på ett otrevligt sätt, Jag klagar väldigt sällan. Men jag svarar på deras fråga. Och när det erbjudit rabatterat pris på maten så har jag inte alltid godkänt det beroende på hur illa det varit. Utan det har enbart handlat om att om jag får en fråga så svarar jag ärligt, men trevligt.

Min mamma har också alltid sagt att ärlighet kommer man längst på. Så det så!

Haha