Det fula fatet som blev så vackert!

Godmorgon! Sitter och njuter av mitt morgonkaffe och mina äggsmöegåsar och tittar på det där fatet som jag tyckte var så fult men som nu står på mitt köksbord… Hur hamnade det här liksom? Jo det ska jag berätta!
Vi var hemma hos farmor igår och rensade och delade upp det som fanns kvar mellan oss syskon. Melissa gick in i ett av sovrummen och såg detta fat och gillade det, vill du ha den frågade mormor. – jaa, svarade Melissa 🙂 och det var också det enda hon ville ha, inget annat. När vi kom hem och jag och Fredrik vände ut och in på köket och rensade för att få plats så hittade vi detta fula fat så tittade Fredrik på mig och sen på sopsäcken… -nej absolut inte! Svarade jag på han ej uttalade fråga, vi kan ju inte slänga något som Melissa så kärleksfullt har valt som minne av sin gammelfarmor. Den fick vara kvar. Nu på morgonen så tog Melissa fram fatet och ställde på bordet och sa att här kan den ligga så kan vi köpa äpplen och päron och lägga i. Ja lycka till tänkte jag, den är ca 15cm i diameter, några vindruvor är nog vad som får plats…
Men nu sitter jag här och tittar på det där fula fatet som helt plötsligt har blivit så fint! Det skär sig i stil tillsammans med vår övriga inredning men ju mer jag tittar på det ju mer gillar jag det. Mönstret! Formen! Färgerna! Fantastiskt! Vackert! Tänk att det krävdes ett dygn för mig att inse och bara några minuter för Melissa att inse fatets skönhet och djup.
Nu ler farmor och njuter av att hennes barnbarns barn har valt detta fat och ställt mitt på bordet 🙂 Tihi