Mitt otalade tal.

Min farmors begravning var den 4 april i år. Det var en vacker begravning, solen strålade och det var extra varmt den dagen. men det var jobbigt för oss i familljen, det kan ni säkert alla förstå. Jag fick chansen att lära känna min farmor på djupet alldeles för sent… men jag kan säga att idag så älskar jag henne mer än någonsin. Mina sysslingar sjöng så otroligt vackert för min farmor i kyrkan, det värmde otroligt mycket så tack tjejer!

Efter begravingen så var det det fika som det oftast är. På kvällen så hade vi  middag på Näsbyparls Slott i Täby. Jag skulle vilja säga att det är tradition men det låter så illa med tanke på att det är begravning… men när någon i släkten har gått bort så brukar vi oftast äta middag tillsammans på slotten för att minnas den bortgågne och prata minnen och visa vårt stöd till varandra.

Jag har inte skrivit något om detta för jag har varit upprörd och så arg att jag vet att jag inte hade kunna hålla mig för att verkligen tala om vad jag tycker. Men nu har det gått två veckor och jag känner att jag kan välja mina ord bättre nu,

Under middagen så var det två personer som ville hålla tal tillsammans, det var okey för oss. Dem började då berätta min farmors liv från början… sen ju längre dem kom in på ”livslinjen” så blev det mer respektlöst och ingen gillade vad dem hörde. Idag har dem bett om ursäkt och skickat en fin gåva till min pappa med familj med fina ord som dem egentligen skulle ha sagt i talet.

Jag har varit extremt upprörd över detta och tänkt mycket på denna händelse och undrade vad hade jag sagt om jag hade hållt ett tal? Jag hade nog sagt något liknande:

 

Min farmor var en stark kvinna. Hon var nyfiken över vad som hände runt omkring men väldigt tyst om vad som hände hos henne själv. Jag och min familj har fått tagit del av hennes hemligheter och hennes val hon gjorde i livet och varför. Det är något som kommer stanna hos oss för det var hennes önskan, men jag kan säga att jag älskar henne mer nu än vad jag gjort tidigare. Hon är en fantastisk kvinna som blev helt ensam när hon födde min pappa. Men hon var stark och uppfostrade honom på egen hand med hjälp från en syster. Hon gjorde allt för sin son, sin fina son som sedan blev en man och fick egna barn som han i sin tur har uppfostrat bra. Uppfostrat med tron att det viktigaste som finns i våra liv är familjen. Med tron om att inga pengar i världen är värda att bråka om. Med tron om att inte vara avundsjuka på sin egna familjemedlemmar, att vilja varandra väl, att älska varandra vad som än händer, att stötta varandra i svåra tider och heja på varandra i lyckliga tider. Min pappa är den finaste mannen på jorden som gör allt för sina barn och ger oss allt han kan, dvs kärlek, precis som hans mamma gav honom. Med kärlek så kommer man långt här i livet, men kärlek bygger man lycka, familj, vänner, rikedom.

Jag älskar dig pappa och jag vet att din mamma, min farmor är lycklig nu och har det bra där hon är. Och jag hoppas att vi kommer få minnas alla fina stunder med henne i många många år innan vi återförenas igen, för det kommer vi en dag göra. Tänk er att det är vad min farmor gör just nu, hon återförenas med sina föräldrar, morförädrar, syskon, vänner och släktningar och tar igen alla år som dem har varit ifrån varandra 🙂 Min fina fina farmor.

 

Dem fina namnkorten som jag gjorde för hand 🙂

Den goda passionfrukts tårtan.

Ett glas innan maten.

Min, bara min!

Hugo vinkar till gästerna som kommer.

Hugo posar så fint 🙂

Alla går omkring och letar efter sina namn på borden 🙂

Förrätten, behöver jag tala om att den vad god?!

En specialare till barnen 🙂

Pappas flicka 🙂

Mums! Wallenbergare, dem bara smälte i munnen 🙂

Naaaw så sött 🙂

Vad hände?!

Efterrätten 🙂 Mmmmmumma!

Fika i rummet bredvid .

Jag älskar denna bilden, min pappa i soffan framför det stora fina fönstret 🙂