Att stå på tå

En av våra föreläsare pratade om att ”stå på tå” och när man gör det och inte. Jag har ju sagt förut att jag visar mig sällan svag inför andra utan jag slappnar av när jag kommer hem till familjen och dem nära och kära. Självklart är ju jag människa med känslor och det är absolut inget fel på att visa sig svag. Men som tex på mitt tidigare jobb där dem behandlade mig illa och jag tom fick små hot från mina chefer, då visade jag mig aldirg svag, jag stog med rak rygg och huvudet högt och visade vem det var som var mogen utav oss. Men när jag kom hem så bröt jag ihop, för jag visste att det fanns någon som tog emot mig och tog hand om mig och gav mig krafter att orka gå tillbaka dagen efter och stå med huvudet högt igen.

Vår föreläsare tog upp att stå på tå som ett exepel på arbetslivet, man måste veta när man står på tå och när man slappnar av. Man ska alltid vara berädd och redo för uppdrag och vara framåt och utåtriktat och allt det där som krävs för att ta sig fram i livet. Men man orkar inte stå på tå hela tiden, man måste ner till marken och slappna av och vila upp sig. Så när står man på tå och när slappnar man av?

Jag står på tå så fort jag går utanför dörren hemma och slappnar av när jag kommer hem igen, hem till mig eller hem till mamma och pappa, hem till en kompis. Så fort jag är med någon jag kan lita på så slappnar jag av och vilar, det är ju inte det att jag blir någon annan, jag är ju fortfarande samma person som alltid. Men jag låter mig ”bli svag” eller hur man ska uttrycka sig… man lägger ifrån sig telefonen, slutar kolla mailen, tänker inte på jobbet utan bara är. Men så fort jag går ut eller är med någon annan så står jag på tå igen. Eller ja, på bussen slappnar jag också av… typ somnar 😉 Haha

Så tänk på när ni står på tå och när ni ska slappna av 🙂 Prova stänga av telefonen för en hel dag och lämna den hemma. Man känner sig befriad, typ som på semestern. testa att inte kolla på klockan på en hel dag 🙂 Det är så jäkla skönt, man vilar upp huvudet och det behövs ibland 🙂