Att vara otrogen

Jag gav ju er läsare tio bekännelser som ni hade bett om. En av dessa bekännelser var att jag var rädd för att vara otrogen. Fredrik vet ju om detta såklart.
Ev av våra vänner skrattade lite lätt och sa: jasså är du rädd för att trilla dit, och såg nöjd ut.
Visst att många kan tro att det var så jag menade, men har men har man följt min blogg så vet man att det inte var så jag menade.
För det första: man ”trillar” inte dit, är man otrogen så är det ett val man har gjort. Så det där med att ”ojdå jag var full” finns inte. Är man sexuellt aktiv så är man också tillräckligt gammal för att veta vad som är rätt och fel och tar egna beslut över sina handlingar.

Själva grejen om att jag är rädd för att ”trilla” dit som min vän uttryckte sig handlar om att jag och Fredrik träffades när vi var så unga och vi vet att det kommer komma en dag när man känner att spänningen inte finns kvar, eller man känner att man gör samma sak dag ut och dag in. Vi fick även barn i tidig ålder och det där med spontana saker fick liksom begränsas. Det är inget problem och vi älskar varandra enormt men vi vet att dagen kommer komma då någon utav oss behöver spänning och faktiskt tar beslutet att vara otrogen. Genom att förebygga att någon ska ta detta beslut så pratar jag och Fredrik mycket om att ge varandra frihet och tillit och andra saker som ska förebygga. Ni vet, man lägger grunden nu 😉
Många höjer på ögonbrynen nu och tänker säkert något konstigt som jag inte vill veta, och många håller med mig. Även om man inte känner som jag och Fredrik så vet ju säkert alla om att kunna leva med en och samma människa hela livet kräver mycket arbete och det kommer komma hinder längs livets väg och jag och Fredrik blundar inte för detta, vi väljer att möta dem tillsammans.

Det är sunt att veta att vi är människor och man kan inte rå för sina känslor och man kan inte styra dem.
Sen pratade jag och Matilda lite om detta när vi åkte kryssningen att om man är otrogen och sen ångrar sig djupt så är ju faktiskt det bästa straffet att få bära på det själv istället för att lasta över det på den oskyldiga. Även på den punkten så är det många som inte håller med. Jag tror att om man har ett stadigt förhållande och man verkligen vet vart man har varandra så håller man nog med.
Om Fredrik skulle vara otrogen idag och sen ångra sig djupt och ha stora skuldkänslor och tycker att det är tungt och jobbigt att han gjort detta mot mig. Sen berättar han det för mig, han känner sig lättad, båda blir ledsna, vi särar förmodligen på oss. Barnen får lida. Vi blir säkert tillsammans igen för vi älskar varandra för mycket. Barnen blir lyckliga, Fredrik blir lycklig, jag kommer alltid tänka på vad han gjorde…
Istället, kan vi leva vidare med vårt lyckliga liv, jag är lyckligt ovetande och Fredriks får bära bördan själv vilket han kan vara värd då.
Tur att jag litar på honom va! 🙂
Så fungerar min tankeverksamhet iaf 🙂