Bristningsgränsen
När jag är ute eller bortbjuden och sen är påväg hem så brukar det väldigt ofta vara så att man är trött och gör vad som helst för att bara så lägga ner huvudet på kudden och dra täcket över sig. Då sitter man på bussen/tåget/bilen och tänker sig den stunden då nacken slappnar av och huvudet ligger fint på kudden och man kan sluta ögonen och somna. Sen när jag väl ligger i sängen så tänker jag tillbaka till den stunden då jag satt där och drömde mig till just denna stunden. Åhh, sköönt!
Ikväll så kan man säga att jag upplever något liknande. Efter Melissas dans så körde vi Fredrik till en kompis och ska stanna där hela helgen. Jag kände redan då att jag var på bristningsgränsen… jag vet inte om det är just ”den tiden på månaden”, början av en nio månader period eller om jag helt enkelt bara har en dålig dag?! Det märker vi väl? haha, men jag kramade om Fredrik hårt och kände att det kommer bli en låååång helg…
Efter det så lovade jag barnen att köpa godis så vi åkte direkt till affären, där Hugo betedde sig som ett monster! Alla barn, och då menar jag ALLA barn beter sig som monster ibland, även dem mest väluppfostrade barnen (uppenbarligen, fniss). Finns inga undantag! Hur som helst, jag har även skadat armen så jag har svårt att bära… jag var så nära på att bryta ihop inne i butiken när jag kände hur alla stannade upp och stirrade på den där morsan med den skrikiga och jobbiga sonen! Jag brukar kunna hantera sånna här situationer rätt väl eftersom jag inte bryr mig om vad andra tycker eller tänker för dem har väl uppenbarligen inte egna barn!? Men eftersom jag redan hade en dålig dag med många känslor i luften och mycket att tänka på så blev det mer utav en utmaning. När jag hade fått ut barnen i bilen igen och satt mig ner så var tårarna inte långt borta så jag ringde Fredrik för att få borsta av mig tyngden lite. När jag satt där då så tänkte jag att gud vad skönt det ska bli när barnen sover och jag kan sätta mig i soffan och välja en film, vräka i mig godis och njuta av lugnet.
Nu sitter jag här i soffan, efter städning och tvättning, matning, utelek, badning tillsammans med en son som nu sover 🙂 Men nu kan jag tänka tillbaka medans jag sitter i mitt skinande rena och tysta hem, den stunden när jag satt i bilen och bara ville gråta. Nu är jag här, nu kan jag få min egna stund och jag kommer förmodligen inte vräka i mig en massa godis för jag är rätt mätt… och jag hade tänkt mig vin, men jag kör på kaffe ikväll 🙂 aaaah, skönt!
och nej jag är absolut inte såhär fräsch efter en sån här dag, bilden är från några dagar sen 😉