Hugo svälter sig själv
-Han måste lära sig!
Ja så säger en del om Hugo. Att han måste lära sig. Och jag förklarar och förklarar att han inte är som dig och mig. Att han kräver mer tålamod, mer tid och annorlunda inlärningsprocesser och extremt mycket uppmuntran!
Så vad har hänt sedan han började skolan? Jo han har haft svårt för att sova. Han har glömt bort hur man går på toaletten. Han har slutat äta.
Hugo är på gränsen till att behöva träffa läkare för att få ordning på hans matvana. Han har inte ätit ordentligt på snart 2 veckor. Han är på väg att svälta sig själv. Och för oss som känner Hugo vet att han äter allt och lite till. Vi har aldrig haft problem med att han inte äter. Snarare tvärt om, han har ätit av det han inte ska…
Så att behöva byta miljö och börja skolan tar hårdare än vad alla andra kan se. Det är inte bara bråk och slag och skrik som försiggår. Det händer saker inom Hugo som ingen kan förstå.
Hans sovvanor har ändrats och det påverkar oss alla. Mest Hugo. Sen kommer det lilla problemet att han har glömt bort i vilken ordning man gör saker på toaletten. Det han har kunnat i flera år är borta. Det måste vi lära ut på nytt. Och det är just nu ett litet problem. Vilket gör att ”det han måste lära sig” enligt vissa, kommer absolut sist på listan.
För mig som mamma är det viktigare att min son inte svälter sig själv pga ett handikapp än att han lär sig vänta på sin tur med att spela ett spel.
Det är detta som är så jobbigt. Att i andras ögon så skämmer man bort sitt barn med dittan och dattan istället för att lära barnet direkt. -Det är lika bra att de lär sig.
Men det som de inte vet är att man kämpar med så mycket viktigare och djupare handlingar än så. Lite tjafs är inget vi lägger fokus på. Tjafset kommer ju pga av något annat som ni inte ser, som hände för över två timmar sen, pga att ett barn sa något till sin kompis som Hugo trodde var till honom, som vi har förklarat att det inte va… Och det är min och Fredriks uppgift att hela tiden vara steget före. Att höra vad kompisen sa till ett annat barn och förutspå att Hugo tog åt sig. Och sedan veta att när som helst kan Hugo behöva få utlopp för sina känslor för vad som hände då, fast som egentligen inte hände… Vad gör vi för att förebygga? Jo vi skämmer bort med dittan och dattan för att det inte ska hända. För det är bättre att han äter mat än att vi ska reda ut onödiga saker som leder till att han inte äter. Förstår ni? Det är såhär jag går omkring hela tiden. Tänker på vad som kan hända? Vad ska jag göra för att det som kanske händer inte ska hända? Hur kan Hugo få utlopp för sina känslor utan att andra ska påverkas? Jo jag får kämpa lite hårdare. Göra lite mer. Bara han äter. Jag vill att han äter. Jag vill att mitt barn ska må bra. Jag vill inte att mitt barn svälter sig själv.
Jag har inte råd att lägga energi på andra föräldrar som inte förstår och som saknar kunskap och har bristande respekt. Jag måste lägga energi på att få min son att äta mer än en banan per dag.
