Inte alltid lätt att vara mamma

Ojojoj, vilken natt det har varit… Och än är det inte slut känns det som.
Hugo vaknade vid nio tiden igår och skrek av smärtan från örat. Jag tänkte att det var en förkylning så han fick lite alvedon. Två timmar senare skrek han fortfarande och han fick en till dos alvedon. En timme efter det så somnade han en stund och jag och Fredrik tog en ficklampa och lös in i örat på honom. Där inne kunde vi skymta något som blänkte… Vi tittade i det andra örat och där var det svart. Vi båda kom att tänka på för några dagar sedan när Hugo kom springandes och sa att något var i hans öra och ut flög det en insekt av något slag… -tänk om insekten la ägg, sa Fredrik. Och jag började genast få panik… Jag ringde 1177 och frågade om trumhinnan kan bli glansig och fick som svar att det var mycket möjligt att det var den vi såg med ficklampan.
Vi somnade om igen och en timme senare vaknade Hugo igen och skrek av smärtan. Det vaggades och tröstades och Hugo somnade i 20 min till innan han ytterligare en gång vaknade av smärtan. Då beslöt jag att ta honom till barnakuten.
Vi kom dit och det var 6 timmars väntetid och klockan var två på natten. Vi kunde inte sitta där och vänta. Men han fick två små shottar av smärtlindring och sköterskan lovade att han skulle kunna sova gott nu iaf. Men för att säkerställa att läget inte var akut så kikade han in i örat och bedömde att trumhinnan var sprucken…! Min stackars lilla prins!
Så nu på morgonen när Melissa skulle börja första klass så sov Hugo djupt av medicinen och jag kunde varken följa med på första skoldagen eller jobba. Jag ringde Melissas kompis mamma och frågade om hon kunde hämta Melissa och köra henne till skolan. Melissa, som tur var, tyckte att det blev extra roligt att åka med en kompis till skolan, men jag hade ju sett fram emot att få lämna Melissa på sin första ”riktiga” skoldag… Melissa fick även följa med sin kompis hem och äta middag tillsammans och Melissa blev superlycklig. Man kan säga att kompisens mamma blev räddaren i nöden just nu.

Nu ska jag och Hugge snart ner till läkaren på vår vårdcentral, vi fick tid hos jouren eftersom att Hugo har så ont. Jag hoppas på att sköterskan hade fel inatt och att det inte är så allvarligt utan bara tillfälligt ont.

Då undrar ni, var är Fredrik? Varför hjälper inte Fredrik till? Jo för att han var och är på Huddinge sjukhus pga sitt hjärta… Han har hjärtbekymmer till råga på allt…

Jag känner att en kram från min mami hade suttit fint nu…

Mina små änglar!