Inte alltid så lätt att vara liten

Melissa kommer ju alltid att vara äldre än Hugo, finns inget man kan göra åt det. Melissa kommer också alltid vara först med allt. Som nu när hon ska börja skolan, det vill ju Hugo också göra. Han vill följa med in i skolan och leka med dem stora pojkarna. Han vill också ha nya pennor och kläder till skolan. Melissa var ändå väldigt noga med att Hugo också skulle få saker när vi var ute och shoppade nytt till henne. Han fick några pennor och ett pennfodral. Han måste också lära sig skriva, sa Melissa till mig 🙂 Gullisen då.

Melissa kommer konfimera sig först, gå ut nian först, ta studenten först. Ta körkort först? Hugo kommer alltid att vara efter, det är väl naturligt men vad ska man säga till lilla Hugge? Get used to it… eller hur ska man trösta? Hugo vill ju inte längre gå på dagis… Vad ska jag säga när min lilla prins kommer till mamma och charmar sönder mig med sina små puppy eyes och säger att han vill till Melissa i skolan.
Jag kan ju inte heller hela tiden dela med mig av Melissas första skoldag eller konfirmaton, student eller vad det nu är, hon måste ju få känna att det bara är hennes dag. På samma sätt som när väl Hugos första skoldag börjar ska han få känna att det är hans dag. Min lilla Hugo, min prins.

Jag har ju också alltid behövt vara efter mina äldre syskon men samtidigt har jag ju haft yngre syskon som man har varit före. Visserligen så blir man ju hela tiden äldre och mer vis (fniss) så man lär sig väl att min dag kommer. Eller så får vi helt enkelt göra fler barn som får komma efter varandra hela tiden 🙂

Fast samtidigt kommer dem få egna vänner, egna skolklasser, egna sporter och så mycket eget som det går. Dem kommer alltid att vara syskon och gå hand i hand men dem kommer ha egna liv, egna dagar. Mina små pluttisar. Det är inte alltid så lätt att vara liten.

Liten tjej på den stora skolgården.

Titta mamma nu är jag stor!