Jag blev utslängd från Apoteket Hjärtat
Idag blev jag, Gabriel och Melissa ombedda att lämna Apoteket Hjärtat i Häggvik.
Jag behövde akut medicin och behövde ta med mig Melissa och Gabriel till apoteket. Det var kö och det skulle ta lite tid. Vi hade nummer 149 och det stod 144 på skärmen. Gabriel var nöjd länge. Det gick 5 minuter, 10 minuter, 15 minuter och han satt i kundvagnen fint och skrattade och pratade. Sen började han gnälla. Jag höll på i ca två minuter för att få honom nöjd, vilket jag vet eftersom jag kollade klockan hela tiden. Då hör jag henne… hon den där kvinnan som delar ut medicin. Hon bad mig lämna butiken. För enligt henne så var Gabriel trött och ville att jag skulle gå runt med honom. För tydligen så kände ju hon min son bättre än mig. Jag sa till henne att jag kunde stå kvar och vänta för det var min tur efter nästa. Men hon ville att vi skulle gå. Då frågade jag henne rakt ut, -Får vi inte vara kvar? Hon svarade: Jo, men du kan gå. Jag sa högt så att alla hörde att om ni inte villa ha mig här i butiken så går jag till ett annat apotek. -Nej men det var inte så vi menade, sa kvinnan som arbetade där och kunden som fick hjälp just då. -Jo, det var exakt det du menade eftersom vi inte får vara kvar!
Jag har mailat apoteket hjärtat om hur jag och mina barn blev behandlade i en av deras butiker. Jag hoppas verkligen på ett bra svar.
Så här skrev jag:
Idag kl 19:40, efter att ha köat i ca 15-20 minuter, blev jag och mina två barn utslängda från Apotek Hjärtat Häggvik pga att min 1 åriga son grät. Han hade under 15 minuter varit lugn och tyst, men de sista två minuterna började hade må dåligt och började gnälla.
Kvinnan som delar ut medicin bad mig lämna butiken eftersom enligt henne så var min son var trött och ville att jag skulle gå runt med honom och det var inte lämpligt att ha honom i deras butik.
Nu råkar det vara så att ni är ett apotek där man hämtar ut medicin. Tänk om det faktisk var så att jag stod i kö med mina barn för att hämta medicin och att han inte alls var trött utan sjuk. Men det fick kvinnan aldrig veta eftersom hon inte ville ha oss kvar i butiken och inte heller brydde sig om att fråga mig det.
Jag påpekade att det var min tur efter kunden som fick hjälp just då och att vi skulle gå efter att vi fått vår medicin eftersom den är viktig, och istället för att erbjuda sig ta mig emellan så blev vi tvungna att lämna, utan medicin.
Jag känner mig förolämpad och extremt besviken på hur apoteket hjärtat behandlade mig. Det är inte så att jag själv tyckte att det var speciellt kul att min son inte var nöjd. Men jag hade inget annat val än att stå där och vänta på min tur.
Och nu sitter jag här… utan medicin…
Denna butik var det. Detta är en bild från ICA gruppens hemsida.