Kämpar för min son

Varför bloggar hon inte?!
Vad ska jag säga? Jag är öppen som en bok och delar med mig sv det mesta. Jag är människa precis som alla andra, jag går också igenom svåra stunder.
Just nu är de lite jobbigt. Min lilla pojke, min son, den finaste och bästa av alla killar på denna jord mår inte bra. De är psykiskt påfrestande för mig som mamma att inte kunna prata med min 3 åriga son om vad som är fel. Vad han känner, vad han tänker? Jag kämpar med att vara den bästa mamman jag kan för min Hugo. Men nu är jag på okänt område och vet inte hur jag ska hantera situationen. Både jag och Fredrik har sträckt ut handen och bett om hjälp från människor med kunskap och erfarenhet.
Igår bröt jag ihop efter att jag lämnat Hugo på dagis. Jag fick gråta ut hos Mia, Hugos förskolepedagog. Hon är helt underbar och med lång erfarenhet och med hade bra tips.

Inatt var de kämpigt igen. En 3åring kan inte tala om vad som är fel om han själv inte ens vet.. Hur kan jag då hjälpa honom? Jag kämpar och är stark för Hugos skull men även jag måste få vara svag och gråta hos någon.

Jag kommer göra allt för att min prins ska må bra om jag så ska behöva hugga av armar och ben!