När mamma sover

Hugo älskar flingor. Han älskar dem så mycket att han kände för att smyga upp lite tidigare nu på morgonen och ta fram flingpaketen, i storpack vill jag tillägga… Så tog han säkert några flingor och stoppade i munnen, vad vet jag? Jag sov ju sött i min säng. Sen gissar jag på att han tappade en flinga eller två och som hamnade på mitt rena golv. Sen stod Hugo där inne i köket och höll i det stora flingpaketen och tittade ner på dem två flingorna han precis tappat, vred på huvudet lite och tänkte nog att det där ser ut som två ögon… Det kan bli en gubbe om jag bara lägger till näsa och mun. Så grävde han fram några fler flingor och la ut dem på golvet. Han blev så nöjd med gubben att han gjorde en kompis till, och en till, och en till och till slut så hade han skapat en hel stad med massor av små gubbar, av flingor, på mitt golv, när jag sov… Så man skulle ju kunna säga att Hugo är en konstnär. Men han är ju fortfarande ett barn, som gillar att leks. Så helt plötsligt så förvandlades han till en jätte som gick omkring i staden och trampade på alla människor! Han kunde höra hur flingorna, eller jag menar människorna mosades och det lät så kul så han spred ut staden till vardagsrummet och sen vidare ut i hallen. Nu hade han ett helt land! Oj vad kul det var! Så kul att Hugo blev lite hungrig, frukost hade ju suttit fint, han tänkte nog ”jag väcker mamma”.

Men vad vet jag? Jag sov ju och står nu här i köket med ett tomt flingpaket i ena handen och dammsugare i andra och med mosade flingor över hela lägenheten…

Frukost någon!

BusHugo!