Livet med diagnos

Idag har varit en kaotisk dag… det startade lugnt och fint med att Fredrik och Hugo åkte iväg på fotbolls cup. Jag Melissa och Gabbe åkte hem till mormor och morfar där vi lekte med kusinerna. Det fortsatte med lite shopping och när vi kom hem möttes jag av den där blicken. Fredrik som med en enda blick kunde berätta för mig att det inte var en bra dag för Hugo. Hela eftermiddagen och hela kvällen har det bråkats, kastats saker, skrikit, tagits sönder saker, glåpord och mordhot… Och ingen hade gjort något fel. Det hade bara blivit lite för mycket på fotbollen för Hugo. Då blir det såhär. Alla fick backa efter att vi i flera timmar försökt få honom att bli sig själv igen. Men det kunde vi inte. Så vi lät honom spela ut allt han behövde få ur sig. Det var ju inte så trevligt. Men samtidigt vet vi att Hugo inte vill oss illa och faktiskt inte alls menar det han sa.
Efter att jag kört Melissa på ett övernattnings-kalas och varit iväg på ärende så verkar Hugo må lite bättre. Så nu ska vi bara mysa innan det är dags för sängen. Hoppas inte att det blir en sån där jobbig nattning som det blir ibland… Då det känns som en evighet av gråt och skrik. Men vi tippar på tå här hemma tills dess. Och för er som tycker att vi inte borde tippa på tå utan att han borde lära sig… -You know nothing!

Mitt i allt elände så bjöd dagen på sol och värme. Hugo satt en stund med Gabriel och hjälpte honom med sitt mellanmål 🙂 Då mådde vi bra!