Min lilla solstråle

Jag har anmält Melissa till en syskongrupp för barn som har syskon med en diagnos. Det är något som jag vet att nästan alla familjer med diagnos känner att de behöver, stöd för syskonet som inte har diagnos. All fokus hamnar hela tiden på barnet med handikappet för att hålla friden i schakt. Och syskonet utan diagnos glöms bort. Det är hemsk. Så av den anledningen så sökte jag henne dit och hon fick plats i gruppen och igår hade de sitt första möte. Melissa var jätte nervös och vågade knappt gå in. Men när vi hämtade henne sen igen 1, 5 timmar senare så kunde hon inte sluta prata om hur roligt det var! -Och visste du mamma att vi alla har en sak gemensamt?! Vi har alla en bror med autism!

Så fantastiskt att det finns så mycket hjälp för oss som familj! Mina föräldrar var på habiliterings centret för någon vecka sedan och fick prata med vår psykolog om Hugo och autism. Där kunde de sitta och prata öppet och säga och fråga vad de ville utan att känna att de skulle få mig och Fredrik att må dåligt. De kom ut därifrån med en helt annan förståelse för Hugo och det hade öppnats en helt ny värld. Precis som för mig och Fredrik när vi började lära oss mer.

Melissa har faktiskt ett diplom från när hon var liten då hon var med och hjälpte sin kompis som har autism. Hon var en stödkompis. Och blev utvald av föräldrarna att hjälpa deras son för att Melissa var den som hanterade hans svåra stunder på en vuxet och positivt sätt 🙂 Då blir man stolt!