Mitt dåliga samvete
Vi har alla haft dåligt samvete någon gång så vi vet alla hur det känns. Det äter på en innefrån och ut. Det är hemskt. Den senaste tiden har jag haft dåligt samvete i stort sett hela tiden. 24-7 as we say… Jag tycker att det är fruktansvärt och jag har mått dåligt och känt mig som en hemsk människa, men nu har jag fått ett tips från den här fantastiska föräldragruppen jag och Fredrik var hos. Nu är mitt samvete borta och jag familjelivet har fått sig ett lyft.
Mitt dåliga samvete kommer ifrån vår situation här hemma. Hugo tar upp mycket plats och mycket energi från oss alla och vissa situationer, tex bilfärden till och från skola/dagis har lett till en faktiskt fara. Förr satt de lugnt i sina bilbarnsstolar och åkte med. Lite tjafs hit och dit. Sen blev det problem, Hugo ville inte sitta stilla, knäppte loss sig, slog Melissa, ville inte åka med, tog av sig skorna och kastade på mig. De gånger som han var lugn var när han fick sitta fram eller i mitten där bak. Så där var vart jag satte honom. Såklart. Men Melissa var inte nöjd då, varför skulle han få sitta fram men inte hon? Det blev bråkigt och stökigt och varenda morgon, varenda liten morgon, måndag till fredag så var det bråk i bilen. En dag fick jag en sko i ansiktet och jag tappade nästan kontrollen över bilen och jag insåg att något måste göras. Detta går inte. Så Hugo fick alltid sitta i mitten där bak och Melissa fick sitta tyst bredvid på sin vanliga plats. Melissa blev ju självklart ledsen och undrade varför Hugo var mer omtyckt än henne? Varför hon aldrig fick sitta där? Kom ihåg att hon bara är 7 år! Ja ni kan ju förstå hur det känns! Det skär ju i hjärtat på mig! Detta var ju bara en av alla situationer som uppstått där Melissa hela tiden blir tillsagd eller måste ändra på sig eller måste göra annorlunda. Vi vill ju bara få ett fungerande familjeliv, och trots att Melissa är ovanligt klok och förståndig så var det inte tillräckligt för att denna lilla 7-åring skulle förstå varför Hugo blir behandlad annorlunda i en familj med två barn. Hon kände sig konstant utanför. Och det åt upp mig.
Jag tog upp detta på mötet med föräldragruppen och jag fick genast ett bra svar. -Skäm bort henne med leksaker! Va? ska jag skämma bort henne? Jag tänkte precis som ni då, man kan inte köpa lycka! Men sen fick jag det klart för mig, detta är inte en tillfällig situation, detta kommer Melissa få handskas med under hela sin uppväxt. Alltså HELA hennes uppväxt! Hur i helvete ska jag klara av att gå med dåligt samvete i resten av mitt liv? Det går ju inte. Fick en order att släppa samvetet, så jag gjorde det, inte så lätt som det kanske låter, det tog ett tag kan jag lova. Jag fick lite mer tips om Melissa och hur man ska göra med syskon till barn med speciella behov. Tips som faktiskt har hjälpt oss enormt mycket.
Så, jag har pratat med Melissa, lagt alla korten på bordet, berättat som det är. Hon förstår nog inte allt, men hon gick med på vår deal. Varje fredag innan vi hämtar Hugo på dagis så åker hon och jag helt själva och hon får välja en leksak i valfri leksaksbutik om hon går med på att Hugo får sitta i mitten där bak. Så nu, varje morgon, måndag till fredag så sätter sig Melissa på sin plats med ett leende och tittar på mig och gör gester om att titta vad duktig jag är 🙂 Helt plötsligt så har vi fått en lugn och säker bilresa både till och från skola/dagis. Så nu är mitt dåliga samvete borta och jag är på bättre humör vilket barnen läser av och vi mår alla bättre utav det 🙂
Inte nog med detta, hon får minst 15 minuter varje dag då hon får välja mig eller Fredrik och bestämma vad vi ska göra. Den som inte är med henne ser till att Hugo inte får ta upp någon som helst av uppmärksamheten. Det låter kanske som en självklarhet i era öron att det borde hon redan ha fått. Men i vår verklighet ser det lite annorlunda ut och dessa 15 minuter måste vi ibland verkligen planera in.
”Det är dyrt att ha barn med autism” sa en av kvinnorna på mötet med föräldragruppen. Barn är inte utvecklade att förstå sådana här situationer förens de är runt 14 år. Hur gör man då för att lätta sitt samvete? jo man köper saker till dem. Man måste på något sätt visa att man älskar alla barnen lika mycket, syskonen måste få känna sig speciella. Och när man är mindre så går det alldeles utmärkt med att köpa saker. Så det där med att man inte kan köpa kärlek i autistiska familjer stämmer inte, vi har andra regler att följa. Sen det här med varannan helg som Hugo och Melissa får hitta på saker. Det blir väl mest Melissa eftersom Hugo trivs bäst hemma. Det hjälper mycket.
Ja man får lära sig mycket och jag uppskattar verkligen alla tips och hjälp vi får från er läsare, från vänner och familj, förskolan och BUP, och framförallt föräldragruppen. Där har vi en grupp människor som vet exakt hur det är, som har flera års erfarenhet och massa goda råd och en massa kärlek att ge. Helt fantastiskt!
