Mitt inlägg om Hugos första möte hos BUP
Jag hittade detta inlägget som jag skrev 20 augusti 2014. Det var då vi precis hade startat vår resa tillsammans med Hugo och hans blivande diagnos Autism.
Jag kommer ihåg hur det kändes efter att vi varit på det första besöket. Vi blev sedda, hörda och förstådda. Det hade gått lång tid med mycket motvind, nu skulle vi sätta segel och ta fart mot rätt riktning. Det var underbart!
I måndags var jag och Fredrik hos BUP tillsammans med vår lille prins, Hugo. Hugo har haft det väldigt tufft nu under semestern och det har gått åt en hel del kraft åt just det tuffa. Det är delvis därför som jag inte har bloggat så mycket, jag har samlat på den kraften jag har och valt att umgås med nära och kära istället.
Hos BUP fick vi super bra hjälp, vi blev mycket väl omhändertagna och lyssnade på och framför allt förstådda av någon som hade lång erfarenhet. Vi fick mycket tips och råd och också information om hur vi ska hantera vissa situationer, hur vi ska ta vara på Melissa under denna process osv. Det var som om vi kunde se ljuset i tunneln nu, någon som såg oss och kan hjälpa oss. Vi är hemskt tacksamma över den hjälpen från både BUP och dagis, och ändå är detta bara början.
Med den informationen vi fick av BUP under detta första av många besök så kunde vi meddela dagis var misstankarna låg och nu kan även våra pedagoger på dagis hjälpa Hugo på bästa sätt. Detta är ett steg mot rätt riktning och nu kan vi börja samla på oss lite information och fakta om autism, det som psyklogen misstänkte skulle ligga bakom Hugos välbefinnande. Autism är väldigt brett och det finns många olika sätt som autism utspelar sig på, men både jag och Fredrik kände igen stora delar av det och vi kan nu få hjälp på annat sätt.
Punkt nummer ett var tålamod. Tålamod tålamod och tålamod. Det är den svåra delen anser ju både jag och Fredrik, för det är ju tålamodet som tar slut så snabbt och man orkar inte mer och sen spårar hela situationen. Men nu har vi nya krafter och vi tar nya tag och vi har fått små tips och trix från BUP och från dagis som ska underlätta för oss alla fyra. Känns så underbart, för dessa små tipsen gör stor betydelse för Hugo, det märker vi direkt.
Autism visar sig oftast före 3 års ålder, precis då vi märkte skillnad. Vi får mycket ”beröm” eller hur jag ska uttrycka det, över att jag och Fredrik är så medvetna och inte på något sätt försöker dölja att situationen med Hugo har varit svår. Och att vi faktiskt vågar säga att något är fel, snälla hjälp oss. Det finns alltför många mammor och pappor där ute (tydligen) som vägrar inse att deras barn behöver lite extra hjälp. Jag vill bara säga att det finns inget fel på att behöva hjälp, det är inget fel att se sitt barn för hur de verkligen är. Fel och brister har vi alla. Och det är ju inget fel att hjälpa sin barn… Vi ser inte autism som en sjukdom, jag ser det som ett levnadssätt. Hugo är den han är, inte sjuk, han behöver bara lite mer förberedelser, lite extra stöd och hjälp i olika situationer och fungerar lite annorlunda ibland. Han är vår egna lilla prins och han är den finaste pojken på jorden och vi kommer att älska honom i alla former.
