Saknar honom

Jag och Fredrik träffas varje dag, både på morgonen och kvällen. Ändå kan jag sakna honom ibland när jag är i skolan eller när vi är ifrån varandra. Jag vill verkligen spendera all min tid med honom.

I somras var vi med varandra dygnet runt i en månad, vi var ifrån varandra en dag då han gick 20km Hoffman, men vi sågs ju igen på kvällen. Alla övriga dagar den månaden så var vi med varandra hela dagarna alla dagar 🙂 Jag älskade det! När vi kom hem igen från semestern så åkte jag iväg på en shoppingdag med mina systrar och han ringer och frågar, när kommer du hem? Saknar du mig frågade jag… Ja det gjorde han 🙂

När jag träffade Fredrik så blev han min pojkvän direkt och han har vuxit till att bli min bäste vän, min livskamrat, jag kan vara mig själv med honom och han är sig själv med mig. Vi känner till varandras fel och brister… uppenbarligen med tanke på den lilla listan han skrev 😉 När han ville skriva den listan så blev jag inte sur på något sätt jag sa bara, Please DO tell! 😉

Vi är raka och öppna med varandra, jag säger vad jag tycker och tänker högt och tydligt hemma och han dömer mig inte även om han tycker annorlunda. Varken han eller jag viker oss, vi kör ett hälsosamt samspel mellan oss och jag uppfattar oss som ett väldigt sunt par som varken låter den ena styra och ställa mer än den andre. Vilket är bra, vi skapar oss ju detta liv tillsammans med gemensamma beslut.

Sen om jag manipulerar honom till att tro det så är den en annan sak… 😉 Hahaha, nej jag skämtar 🙂

Imorse när jag körde barnen till dagis så kände jag helt plötsligt hur jag saknade honom, jag hade saker att berätta, jag ville ha honom i min närhet. Tänk att det kan vara så även fast att man träffas varje dag…  ville bara säga det 🙂