Saknar mina vänner

Jag saknar mina vänner.

Jag är en sådan person som kan låta det gå alldeles för lång tid mellan kontakten med mina vänner. Samma sak gäller väl dem eftersom man behöver vara två för att prata? Men man har hela tiden saker att göra, skola upp över öronen och när man äntligen kommer hem så är det middag som ska lagas och tvätt som ska hängas och barn som ska tvättas och nattas. Sen är man helt slut och slänger sig i soffan och somnar… Sen är det barn som föds hit och dit och barn som ska döpas och hus som ska renoveras och pojkvänner som fyller år 😉 Jag tar mig inte tid till mina vänner och jag börjar få dåligt samvete. Jag vill inte att dem ska känna sig sidosatta fast dem kanske helt ärligt har blivit det. Stockholm är stort och vi bor så utspritt och så långt ifrån varandra och Oslo ligger för långt dit och Halmstad ligger för långt ner och jag sitter bara vid min dator och knappar och klickar och kämpar med mina arbeten istället för att ringa och ta igen förlorad tid…

Nu har jag mer än någonsin att göra och jag måste, igen, sätta kompisar åt sidan för att få livspusslet att gå ihop. Men så fort jag får några minuter över så ska jag sms:a och ringa för att dem ska veta att jag inte har glömt dem 🙂 Mina fina, kära och otroligt vackra vänner!

Det är vid sådana här tider som man är glad för alla sociala medier då man kan uppdatera sig snabbt eller hela tiden se vad som händer utan att faktiskt prata med kompisar, låter hemskt men så är det ju…

Puss på er alla fina!