Strålar igen

Solen strålar och jag känner lycka 🙂 Jag fick en komplimang för ett tag sedan av en personen som egentligen inte känner mig men som verkligen gav mig ett stort leende på läpparna och fick mig att sträcka lite extra på mig. Om jag ska ordagrant citera vad han sa så var det: ”Du är fantastisk vacker när du skrattar! Det är som hela din personlighet glittrar och att speciellt dina ögon blir som en slags spegel av hur du känner inombords.” Så kortfattat sa han typ, du har en fin utstrålning 😉 Men det kändes så skönt att att person som inte känner mig sa så för den utstrålningen har varit borta så länge. Det har varit så många dagar när jag har lämnat barnen i skolan och på dagis och kommit hem och satt mig i hallen där ut (så tittar jag dit just nu…) och gråtit av olycka… personer som känner mig har tittat på mig konstigt och verkligen frågat hur jag mår och jag har ljugit dem rakt upp i ansiktet. ja ni vet ju varför och jag ska inte älta det. Men idag känns det så skönt, jag orkar mer, jag ler och känner lycka. Solen strålar och jag små ler. Visst är det en bit kvar men jag ser ljuset i tunneln och jag och Fredrik jobbar på oss och det känns bara som ren lycka 🙂 Jag har mycket att se fram emot och jag kommer njuta av varje liten stund som skänker mig lycka 🙂

Så om ni vill föreställa er mig idag så kan ni sudda bort den ledsna Mikaela i hallen titta på denna bild och föreställa er mig i en stor version av Melissa  med huvudet högt och som strålar som solen 🙂