Upp och ner i backen
I söndags var jag hemma med barnen och lekte i snön medan pappa Fredrik var iväg med en kompis. Vi har ju som sagt en pulkabacke precis utanför vår balkong. Den har alltid funnits där men tidigare så har det stått träd i vägen. Och nu är dessa träd ett minne blott och har gjort plats för snabba åk och många skratt 🙂
Barnen har en varsin fin och bra pulka… men av någon anledning, och på något konstigt sätt så hamnade jag på mage med barnen på ryggen glidandes ner för denna backe… helt plötsligt så hade jag blivit en pulka! Haha, ni kan ju gissa hur min mage mår idag.. haha
Ja, ja, vad gör man inte för sina små liv?!
Hugo hade en tuff dag i söndags. Allt var jobbigt, han var ledsen hela första halvan av dagen. Vad han än gjorde, vad vi än gjorde så kom det tårar. Men vi märkte ändå de små skratten emellan. Så det var ett krig inom honom och jag försökte få honom på andra tankar. Det gick upp och ner… så som i backen. och det är okey att visa sina känslor. Men i slutet av dagen så var han en glad lite pojke igen 🙂
Som ni kan se så ville Hugo vara med på bild trots att han var helt förstörd. Fast bara på ett litet hörn 🙂 Gullisen!
Se upp u backen!
Hon har världens härligaste skratt!
Ibland är det känslomässigt jobbigt och då måste känslorna bara få komma ut så att vi får plats med mer skratt 🙂