Vägrar bli äldre

Jag syller snart 25 år. Halvvägs till 50. Kan man ha 25 års kris? haha, nej Mikaela man kan bara ha 25 årsfest! 25 år är ingen ålder, bara barnet. Jag känner mig som bara barnet i sinnet, men kroppen säger annat. Jag har börja märka småsaker nu under det senaste året som tyder på att kroppen åldras. Jag blir lättare trött, jag är mer stel i kroppen, jag blir lättare bakis, jag går lättare upp i vikt, jag mår dåligt av att inte röra på mig. Tyngdlagen gjorde ju sitt för 6 år sedan efter Melissa så det är ju inget ålderstecken… haha, kul att man kan skratta åt det… suck.

Jag känner att vid 27 år så börjar man bli ”gammal” dvs man är inte längre inom ”ingen ålder gränsen”, sen kommer 30, och då kommer ”krisen” haha, sen är det bara tio år tills nästa kris 🙂 decennium kriserna 😉 dem enda decennium som inte har kriser är ju vid 10 år när man är glad att man har två nummer i sin ålder, 20 år när man får springa till systemet, 60 år när man snart blir lyxpensionär 🙂 haha. Sen är det bara en massa kriser där emellan och ändå så har man stora kalas för alla jämna åldrar. Låter som om jag är värsta bitter, det är jag inte, jag ser fram emot att bli en gammal dam med massor av barnbarn att skämma bort. Se tillbaka på livet, bli en sån där kvinna som ler lite hemlighetsfullt och säger, jag har levt mitt liv. Som om jag vet något som ingen annan vet 😉 Bli gammal tillsammans med Fredrik. Alla säger ju att varje ålder har sin charm, livet blir väl bara bättre och bättre? Mer att älska, mer att leva för.

Men just nu vill jag bara stanna upp, vägra bli äldre.