Varför älskar du Hugo mer än mig?

Det är inte alltid så lätt med barn. Jag skrev ju om att Hugo inte mår så bra. Det är inte så många som förstår när jag berättar om honom, de flesta säger bara att han bara är lite extra vild och busig. Det har han alltid varit, inget nytt och tro mig jag vet. Men under de senaste månaderna har det eskalerat till en nivå där vi inte kan kontrollera vad som händer. Jag räknar inte med att alla ska förstå situationen med Hugo, men det är inte 3 årstrots vi pratar om. Det handlar inte om att Hugo inte lyssnar till vad vi säger eller att han har mycket energi i kroppen som måste få komma ut. Det handlar om Hugos kamp mot sig själv.

Hugo kan tex vara jätte törstig så han skriker och är arg och ber om vatten. Jag tar fram ett glas och ska hälla upp vatten. Han skriker då att det är fel glas. Så jag byter glas till de glas som han pekar på för jag vet sedan tidigare att det underlättar att bara ge honom det glaset han vill ha. När jag sträcker glaset som är fyllt med vatten mot honom så skriker han att han inte vill ha. Så jag ställer tillbaka glaset på bänken. Han tittar då på mig som ” varför får jag inte vatten jag är ju så törstig?!” så gråter han ännu mer. Han kanske sätter sig på golvet och skriker och slår på något eller på mig av ren ilska. Jag frågar honom, vill du ha vatten? Han skriker argt att han vill. Man kan höra frustationen i hans röst. Varför fattar vi inte att han vill ha vatten?! Så jag sträcker över glaset till honom igen och ger honom vattnet. Han är nu nära på att smälla glaset åt sidan. Han skriker att han inte vill ha vattnet, som om jag ville honom något ont?! Detta fortsätter ett tag fram och tilbaka tills att han faktiskt tar glaset och dricker sig mätt och är nöjd igen. Efter detta är han är helt utmattad och vill bara kramas. Att detta händer en eller två gånger i veckan är väl inget… men när det börjar hända flera gånger om dagen flera dagar i veckan under flera veckors tid… då orkar man snart inte längre.

Detta är bara ett exempel på en av många situationer hemma. Jag kan se hur han slits mellan vad han vill ha och vad hans kropp ger. Han kan komma och ställa sig och slå och slå och slå på mig. En vanlig reaktion är ju att bli arg, men jag vet att det hjälper inte. Hugo behöver kramar och kärlek och lugn. På allt detta så tillkommer ju 3 årstrotsen med att inte lyssna och inte vill göra som man ber.

Samtidigt som Hugo beter sig illa på olika sätt så ifrågasätter Melissa varför jag älskar Hugo mer än vad jag älskar henne? Jag blir så ledsen över att hon tror något sådant, det är hemskt. Men hon undrar ju varför Hugo får special uppfostran och uppmärksamhet när han beter sig illa när Melissa får skäll om hon gör samma sak?! Hon är 6 år och hon förstår mig när jag berättar varför Hugo får somna i min säng och hon inte får, men det betyder ju inte att hon accepterar detta. Klart att Melissa känner sig åsidosatt och mindre omtyckt när all kärlek går till Hugos elaka hyss. Varför kramar mamma Hugo när han slår på mig?! Varför ligger mamma och myser med Hugo hela tiden? Melissa ser väl på mig att jag är sliten, att jag inte orkar. Mitt tålamod har väl minskat en del och jag beter mig säkert inte som vanligt i hennes ögon.

Vad ska man säga? Jag känner mig helt slut i kroppen och jag mår så dåligt över att Hugo inte är sig själv vissa dagar. Undrar om han kommer vakna i natt igen och skrika av en smärta som han inte kan peka på… existerar smärtan ens? Jaha… nej han var bara törstig fast han vägrar att dricka. Jag ser ju på min son att han inte mår bra och jag känner mig så hjälplös. Men hur mycket uppmärksamhet kan han få när Melissa känner sig mindre älskad? Mitt hjärta slits i tusen bitar och jag vill bara ta mina två barn och fly till en planet där inget ont existerar! Där dem båda kan må bra och där dem båda känner sig älskad!

Många fnissar lite och tycker att vi överdriver när jag berättar. Men jag lever med Hugo, min familj ser detta, förskolan ser detta, vi alla ser att något inte är bra. Men en 3 årig liten kille kan inte säga till sin mamma vad som är fel, för han vet inte. Vissa dagar mår Hugo bra och han är en helt normal liten pojke som busar och vägrar klä på sig eller vad det kan vara. Så som alla andra barn beter sig. Dessa dagar är vad jag lever på nu. Vem vet, det kanske är en period som Hugo går igenom? Men den tär på oss.