Är det samma för alla?

”Gud ger oss inte fler problem än vad vi klarar av”. Så stog det på en tavla hemma hos mormor när jag var liten. Den brukar jag tänka på när jag undrar varför jag hela tiden ska möta motgång eller idioti längs min livsväg. Så är jag lite egenkär och tänker att det är för att jag är stark.

Men nu har det hänt så mycket den senaste tiden att även Fredrik undrar om det är ett skämt…?! Dels det som hände igår när jag behövde lämna Apoteket Hjärtat pga att Gabriel gnällde. Sen behövde jag prata med förskolechefen på Gabriels dagis för att jag anser att personalen inte har uppsyn över barnen. Hon ville ju såklart försvara dem vilket jag förstår men hon upptäckte ju även hon att det Jon sa lät bara dumt.

Sen är det rektorerna i Hugos skola som fortfarande bara snackar en massa skit och jag får hela tiden påminna om att göra deras jobb.

En galen människa som anmäler oss till socialtjänsten för att hen egentligen har egna problem.

Och då undrar jag, händer detta bara mig? Eller händer det er med? Är det jag som överdriver allt eller är det så att det är så att det bara är jag som gör mig hörd? Är det bara jag som blir arg när jag hämtar min son på dagis och han har skadat sig två dagar i rad och pedagogerna har ingen aning om vad som hänt eller att han ens har skadat sig trots att han blöder från den enorma bulan i pannan…?! Är det bara jag som ifrågasätter hur denna förskola kan vara så populär när personalen är upptagna med varandra medan jag ser barn påväg ut från gården?!  Är det så att vi varit så bortskämda från tidigare förskola att vi har för höga krav? Eller är det så att alla andra föräldrar är rädda för att göra sig hörda eller ser de inte? Och ändå är det jag som en anmälan på mig för att inte bry mig om mina barn.

Jag är liksom lite tom på ord just nu för jag fattar inte hur allt ska landa på mig?

ibland undrar man ju om det är jag som hittar på allt. Eller skapar orimliga krav när jag i ett års tid bett rektorn söka tilläggsbelopp för att hjälpa skolans ekonomi så att Hugo kan få mer stöd. De har sagt att de gjort det. Men när jag frågade för 5:e gången för 4 veckor sedan så var det väldigt otydligt om de faktiskt hade gjort det. Samtidigt som hon sa att de är ändå inte mycket pengar de får… och då undrar jag om de struntar i att ansöka för det är ett kvitto på att skolan ser behovet av stöd och enligt lag måste ge honom det få. Eller är det jag som blir arg i onödan när rektorn fortfarande efter 4 veckor inte svarat på min fråga om de ansökt om tilläggsbelopp för Hugo?! Eller?!

Alltså jag tror jag börjar bli knäpp…?!

Redo att kriga !