Hur autismen gör skada

Vår son har autism. Vi har kämpat med det i flera år nu. Men för ett år sedan fick han sin diagnos och efter det har vi kunnat söka hjälp och söka information. Detta har gjort att han mår mycket bättre och har kommit väldigt långt på sin resa till en bra vardag.
Men det finns fortfarande saker som jag tycker är jobbiga. Förut var det fysisk utmattning och mycket tårar. Nu är det mer psykiska tårar som rinner längs mina kinder men som ingen kan se.

Igår under middagen så pratade vi om att vi skulle duscha efter maten. Hugo ville inte duscha om han inte fick göra det med Melissa. Vilket han inte fick pga tidsbrist och vi vet ju hur lång tid det tar när två barn duschar eller badar tillsammans. Bara lek..
Fredrik fortsatte tjata om att han skulle duscha och Hugo sa nej. Inga större protester utan bara ett enkelt nej. Jag läser av Hugo och förstår att han är trött efter allt lek med kompisen under dagen. All ansträngning sol gick åt till att sköta det sociala samspelet. Det var nog bäst att bara strunta i duschen och låta honom vara. Så jag lutar mig fram och ska säga att han slipper när han helt plötsligt viftar i luften med sin gaffel som om han försökte slå mig. Jag förstod direkt att det var en reflex. Han upplevde sig tjatad på och kunde inte föra sin talan och det blir jobbigt psykiskt för honom och av ren reflex ska smälla till den som närmar sig.
Detta är typiskt för autism. Man kan inte argumentera för sig själv och av ren reflex tar man till våld eller skriker ut något. Och det hjälper inte att skälla. Det är som att skälla på någon som nyser. Man kan inte rå för det. Det enda sättet är att förebygga och se till att inte bli förkyld…

Men i detta fall hade Hugo en gaffel i handen och pga att jag lutade mig fram så var jag nära på att få gaffeln i ansiktet.
Fredrik blev väldigt arg och började prata med Hugo om hur fel det var. Vad som kunde ha hänt.
Jag ser på Hugo att han vet redan att det var fel. Han skäms och tar inte ögonkontakt. Jag ser att han inte menade det och kunde inte rå för det. Han sitter där och bara tar emot skäll. För han har inte förmågan att försvara eller förklara sig alla gånger. Men ingen känner Hugo så bra som jag gör och denna gången var det en sån där nysning till reflex och han hade inte kunnat stoppa det. Men ändå får han skäll. Det tar ju på hans självförtroende. Jag ville bara krama honom, ge honom en massa kärlek. Jag ser ju vilken skada detta gör på vår son.

Och vi vet att det är fel med våld. Det vet Hugo också. Därför är det så psykiskt påfrestande att bli arg på Hugo för något han inte kan rå för. Samtidigt som han börjar bli stor och måste lära sig hantera sin reflexer och kanske skrika ut sin ilska istället för att slåss.

Detta är bara ett av alla tillfällen som Hugo får skäll. Denna gång gjorde han ju något som var fel. Men många gånger får Hugo skäll utan att ha gjort något. Andra barn skyller på Hugo eller berättar händelsen till deras fördel. Och eftersom Hugo inte kan återberätta eller förklara sig alls gånger så blir det han som får skäll.
Det tar hårt på ett barn, vuxen också för den delen, att få skit för saker man inte gjort och hela tiden nertryckt av vänner.

Hugo har börjat fråga mig varför ingen gillar honom. Varför alla är dumma mot honom.
Det är fruktansvärt för mig som mamma att se min son ha det så jobbigt. Speciellt när jag vet att han är världens finaste och kärleksfulla kille som aldrig gör någon illa om han inte blir provocerad till det.

Det finns två barn som gillar att provocera Hugo. Dem slår honom tills han slår tillbaka. Och ibland tar det lång tid, flera dagar av att tagit emot smällar, innan han slår tillbaka. För han vet att man inte får slå, speciellt inte mindre barn. Och ibland slår han tillbaka efter att han fått några slag. Men det slutar nästan alltid med att det är Hugo som får skäll. Dels för att han är äldst och dels för att det andra barnet blir ledsen och upplever situationen att det var Hugo som slog honom.
Det är då jag vill gå in och försvara honom. Jag hade också slagit tillbaka om någon av mina vänner slog mig upprepade gånger.
Men Hugo har redan fått skäll och skadan hos honom är redan gjord. Hans självförtroende har sjunkit.

Jag önskar att jag kunde få byta plats med honom.
Men vi får stötta honom och hela tiden tala om vilken bra och fin kille han är!