Ni ska ge fan i att skada mina barn!

Jag är väldigt nöjd med Hugos skola. Det enda som inte passar oss är att det är för stora klasser vilket inte är det mest ultimata för något barn och speciellt inte barn med autism som vår son har.
Men man märker inte hur bra eller mindre bra skolan är för ens något faktiskt händer och när skolan måste agera.
Förra veckan så fick vi höra att Hugo hade blivit nedslagen av tre äldre killar på skolgården. Han hade blivit puttad och slagen på och när han hamnade på marken så började de sparka honom. Ja alltså det brinner i mig så fort jag tänker på det. Jag vill ge igen, och ge igen hårt! Men det hjälper inte. Jag måste vara mogen och bete mig som en vuxen och reda ut detta på ett bra sätt.
Jag har mött dessa pojkar i korridoren och de tittar på mig med skam och rädsla och jag tittar tillbaka men jag säger inget. Det är skolans uppgift. Men nu är min frågan, gör skolan det? Det har gått en vecka och jag har inte fått svar på min fråga, -vad säger killarnas föräldrar som ni ska ha pratat med? Men det är luddiga svar och det skylls på den ena och den andra. Så igår pratade jag med en av de bättre lärarna där jag var tydlig med att jag kommer absolut inte låta er sopa detta under mattan. Jag kommer göra en stor grej av detta för att alla ska förstå hur allvarligt detta är. -Ja det är bra sa läraren, du är en bra förälder.
Sen undrar jag ju var Hugos resurs var. Och vart var en av de andra killarnas resurs när detta hände? vart var rastvakterna?
Så jag hoppas att idag när jag kommer och hämtar så ska jag få svar på min fråga och skulle det vara så att det fortfarande är luddiga svar och föräldrar ser lätt och lagom på detta, ”barn är barn” liksom. ja då kommer det bli en polisanmälan. För om det är något som jag vill att alla ska veta så är det -Ni ska ge fan i att skada mina barn!

När det kommer till Hugo och hur han tar det så är det väldigt svårt. Han gråter inte ut som Melissa hade gjort. Han kan inte återberätta vad som hänt utan det är ”vittnen” och lärare som har berättat. Hugo tar ut sin ilska på andra sätt, så som att slåss och bli frustrerad. Vi kan inte bearbeta vad som hände där på skolgården tillsammans med honom. Och det känns jobbigt som förälder. Jag vet inte hur han mår. Tror han att detta är okey? Blev han traumatiserad? Är han rädd? Kommer han våga gå ut själv för att leka?

Åh det skär i hjärtat och det är inte lätt att vara mamma alla gånger.