Lite fortsättning på min mediala förmåga. Jag har skrivit lite lätt om det fast det fortfarande är så komplicerat att förklara.. haha
Men jag vet att ni är några som så gärna vill höra om hur jag har hjälpt andra. Och det är lite svårt att skriva om de gånger jag har hjälpt andra eftersom det ofta är väldigt privata saker och jag vill verkligen inte berätta något som jag inte får. Men jag ska försöka :)
Så den första jag hjälpte var en familj som jag inte ens kände. Det var en familj på Hugos förskola som hade problem med sin ena son och de bad förskolan om hjälp för de kände sig maktlösa. Så en av pedagogerna som kände till min förmåga som då bara var något luddigt egentligen, kontakta mig och frågade om hon fick presentera mig för dem. Vilket hon fick. Så jag fick träffa pojken som hade problem, jag fick veta vad problemet var och hur de inte kunde hantera det. Jag förklarade för dem att jag aldrig har gett mig på detta tidigare men att jag skulle försöka.
Så när jag kom hem så satte jag mig ensam i sovrummet och började koncentrera mig. Det tar så extremt mycket energi så det är tufft och jag blir snabbt trött. Men det som händer är att jag börjar känna saker. Känna känslor så som lycka, sorg, oro, stress, rädsla osv. Denna gång kände jag något hemskt och något stort. Jag började se och känna saker som för mig kändes omöjligt att jag skulle kunna förmedla till denna familj.
Eftersom denna familj i stort sett försvann efter detta och jag vet faktiskt inte var de är eller vilka de är så tänker jag berätta vad jag fick fram.
Jag ringde upp telefonnumret som jag hade fått och pappan svarade. Jag bad om att få prata med mamman. För detta meddelande var inte till den där lille pojken, eller om den lille pojken, det handlade om mamman. Och det kan ofta vara så att de andliga/döda/spöken (vad man nu vill kalla dem) kan gå igenom andra personer för att budskapet ska komma fram. I detta fall gick de igenom sonen så att de skulle kontakta förskolan och i sin tur sedan kontakta mig.
Så när jag fick kontakt med mamman började jag berätta. Det var så jobbigt att förmedla detta till henne och jag ville egentligen inte. Men jag hade lovat att försöka.
Men här är det jag fick fram lite kortfattat:
Jag kände av ett missfall och en abort. jag kände av ett barn som så gärna ville få en chans. Ett barn som skrek släpp mig inte mamma.
Jag kände av en son som stod i den där pojkens rum och bad om att ge honom en andra chans. Det var därför den där lille pojken hade sådan skräck på nätterna. Jag kände att det var hans storebror som stod där. Som ville bli hörd.
Sen fick jag ett nummer och som tillhör bibeln. Ett bibelsitat. jag kollade aldrig upp vad det betydde för jag kände även att det är en så djup hemlighet som mamman bär på att det är enbart hon som kommer förstå. Och att det var viktigt för henne.
Jag kände också att mamman behövde stå på sig och gå efter hennes känslor, inte låta sig övertalas av andra.
men främst av allt var att jag kände ”släpp inte taget”.
Det var oerhört obehagligt.
I luren hörde jag hur hon grät. mamman började berätta sin historia.
Hon hade fått ett missfall väldigt sent, det var en pojke.
Sen fick hon två barn till en pojke och en dotter. Och under dessa graviditeter så hade hon blivit väldigt sjuk och behövde läkarvård. Vilket gjorde det tufft för hela familjen som behövde stod och hjälp från andra för att ta sig igenom graviditeten.
Och nu var hon gravid, hon var väldigt kort gången.
Och hon hade blivit rekommenderad att göra abort just eftersom det hade varit komplicerat de övriga gångerna. Men själv ville hon inte riktigt men hon hade fått hårda påtryckningar om att göra abort.
Sen visade det sig att de var väldigt kristna och att göra en abort är något väldigt fel i hennes värld.
Bibelsitatet sa hon ingenting om, men hon hade en bibel och ville kolla upp det genast. Ang hennes djupa hemlighet svarade hon på att hon visste vad jag pratade om. Men jag har ingen aning om vad det var. Jag har en gissning som jag fick känslan av men inget jag berättar. Jag får ju inte veta allt. Jag förmedlar bara budskap och ibland fattar jag ingenting av budskapen men personen som får det brukar förstå.
Efter samtalet så tackade hon mig och visste nu vad hon ville göra. Sen såg jag aldrig dem något mer. Inte heller deras barn.
Så jag kan ju inte säga om jag hjälpte dem eller inte. Men det kändes bra efteråt och det jag hade känt av stämde ju väldigt korrekt över verkligheten.
Sen blir jag ju väldigt upprörd över människor som rekommenderar aborter. Det kan enbart vara kalla, okänsliga människor som gör sånt. Bland det värsta jag vet!
Men jag hoppas att familjen mår bra och att de tog ett gemensamt beslut om framtiden.
