Gabriel har blivit så extremt mammig. Alla våra barn har varit mammiga. Men jag menar -who can blame them?! Haha är man helt jäkla ljuvlig så vill man ju vara hos en :)
För många år sedan så var det en kvinna som sa till mig och Fredrik att hon aldrig skulle tillåta sina framtida barn att bli så mammiga som våra barn var. Hon hade inga egna barn då. Så jag och Fredrik sa snällt att det är tyvärr inget man kan styra över. Litegrann med blicken du-vet-inte-vad-du-pratar-om-så-knip-igen! Hon har barn idag, och de är inte mammiga. Haha!
Men hur som helst, Gabriel har tagit denna mammighet till en helt ny nivå. Han skriker till övriga i familjen att mamma är min. Ingen får kramas eller komma nära mig. Fredrik är nära att bli bortknuffad från sängen och Hugo blir slagen när han vill mysa med mig. Samma sak med Melissa. Hon får inte heller ta min uppmärksamhet. Självklart så får inte Gabriel min uppmärksamhet när han beter sig illa. Och från att ha gått ifrån ”vad gulligt” till att jag börjar bli arg så visste jag inte vad jag skulle ta mig till när Gabriel skrek på sin förskolekompis att mamma är min när hon tittade på mig, stackars barn, hon fattade ingenting när utskällningen från Gabriel kom som en blixt från klar himmel.
Han har blivit helt besatt! Snart skriker han väl på mig när jag tittar på ett annat barn… haha
aa jag skrattar nu men det är faktiskt inte så kul alla gånger. Men nu kommer jag vara frånvarande rätt mycket denna månad så då kanske det släpper lite :)
