Stolt feminist!
Igår var jag dum och läste en artikel. Artikeln var det inget fel på, väldigt bra i mina ögon. Men sen scrollade jag ner och fick för mig att börja läsa kommentarerna… skulle jag inte gjort! Det var bara en massa män som ville uttrycka sitt hat mot kvinnor och kallade dem för manshatare. Det är liksom lite lustigt att någon anklagar en kvinna för manshatare när hon påstår att hon är feminist. Feminism står för jämnlikhet, att kvinnan ska få samma möjligheter, samma rättigheter OCH samma skyldigheter som en man. Inget mer. Utan lika. Och då hatar man tydlig män om man tycker så. Man är en manshatare. Men vad är personen som påstår detta? En kvinnohatare. För tydligen får ju inte kvinnan vara lika mycket värd som mannen enligt dem. Är det bättre? Det är ju som en mördare skulle skrika mördare efter en annan mördare. Det är ju bara idioti. Skrattretande.
Fredrik kan ibland tycka att ”man ska alltid dra det till den yttersta linjen” och suckar lite. Jag brukar svara att jag vill bara dra linjen där den hör hemma. Där det är jämställt. Samma, lika, rättvist och mänskligt. Inte längre. Och våra samtal slutar alltid med att vi håller med varandra. Men det är liksom synen på feminism som är negativ, Där man redan från början av konversationen går in med en kritisk och nedsättande syn på feminism. I stort sett alla jag vet är feminister. De vet bara inte om det. Det är något positivt att vara feminist. I Ryssland där aga och kvinnomisshandel är lagligt råder det inte feminism. I USA där man kan ”grab them by the pussy” där är det inte heller feminism. I Sverige kämpar vi för den. Pick a side liksom… Jag tror nog att jag vet vilken sida de jag känner väljer.
När Melissa gick i sin förra skola så betedde killarna i klassen illa mot tjejerna. Melissa hade berättat för en lärare att hon blivit slagen av en pojke. Hon fick som svar att ”pojkar beter sig så när de är kära i flickor”. Detta var på en skola i Sverige under 2016. Man skulle ju kunna tro att vi kommit längre än så. Men tydligen inte. Jag frågade Melissa om hon någonsin sett sin pappa slå mig. Nej det hade hon aldrig. Jag förklarade för henne att om Fredrik ens skulle lyfta handen mot mig så skulle han åka ut med huvudet före. Jag förklarade att det hennes lärare hade uppmuntrat pojkarna till kallas för kvinnomisshandel och att det får man sitta i fängelset för. Och att hon aldrig någonsin ever behöver ta till sig vad den läraren säger för den kvinnan hade ändå inget vettigt att säga.
En vettig människa hade lärt sina elever att det aldrig är okey att slå någon annan. Men tydligen, än idag, så är det okey för pojkar att slå flickor. Flickorna ska ta det som en komplimang. En örfil är ju bara lite kärlek. Det är där linjen går idag. Jag vill bara dra linjen till den punkt att det är lika okey att slå en kvinna som det är okey att slå en man. Inte längre än så. Bara lika. Bara samma. Bara mänskligt!
Den läraren har inte kvar sitt jobb idag…. don’t mess with my kids!
