Många frågar oss om hur det är med Hugo nu. Speciellt nu när jag inte skriver så mycket. Och det är bra med Hugo, han är jätteduktig och vi tar ett steg närmre bättre varje dag :)
Vi lär oss mer och mer och de svårigheter vi haft tidigare börjar också bli bättre. Tex att Hugos humör mot Fredrik har varit väldigt aggressivt jämför med mot mig. Vi har under en längre tid funderat på varför och nu i helgen så kom jag på den sista lilla pusselbiten till varför det kunde vara så. Och sedan dess har även hans humör mot Fredrik bättrats.
Det är liksom små små saker som man får forska sig fram till.
Man pratar mycket om positiva och negativa upplevelser inom autism och om att lyckas och misslyckanden. Jag kommer berätta mer om det jag har fått lära mig på kursen jag gick i våras. Jag tackar verkligen Gud varje dag för att jag fick gå dessa kursen och lära mig så enormt mycket mer om vår son. Det är tack vare dessa som vi har kunna vända vår vardag och kunnat hjälpa Hugo med alla dessa små negativa upplevelserna som vi annars aldrig i vår vildaste fantasi hade kunnat lista ut själva. Nu gäller det bara att föra över så mycket kunskap till vår omgivning som vi möjligen kan :)
Så vad var det vi kom på?
Det jag kom på var att jag aldrig, i den mån det går, säger emot Hugo. Om Hugo påstår något som är osant så säger jag inte direkt Nej. Jag försöker vända på det att han på något sätt har rätt fast ändå inte…
Ett exempel kan vara som nu i veckan när vi sitter i bilen och kör i ett område där vi inte brukar köra och Hugo har ingen aning om vart vi är och dessutom så tar vi en annan väg hem än vad vi gjorde dit. Då säger Hugo till Fredrik ”du hittar inte hem här ifrån pappa.” Fredrik svarar direkt att ”Jo det gör jag visst”. Det blir för Hugo ett negativt svar på hans osanna kommentar eftersom hans kommentar då är fel, vilket i sin tur leder till en negativ upplevelse, ett misslyckande. Det kan komma att ligga kvar och bubbla omedvetet inom honom tills att han får utlopp för det, oftast genom skrik eller till och med att slåss.
Jag själv skulle ha svarat ”vilken tur att du är med då så att du kan hjälpa mig så jag kör rätt.” Vilket blir ett positivt svar i hans osanning. Sen också tackat honom för att han guidat mig hem. Det hade lett till ett positivt svar på hans osanning som också gett honom en positiv upplevelse, som hade gett honom bättre självförtroende som i sin tur kanske till och med skulle kunnat tagit bort något som legat och bubblat sedan tidigare som vi inte vetat om.
Det är en fantastik värld detta, och vi lär oss mer och mer. Vi är fascinerade över hur vissa saker fungerar och hänger ihop. För varje nytt steg framåt så öppnas vår värld lite mer och vi känner oss ärade att få vara föräldrar till denna lilla fantastiskt smarta kille.
Vissa saker kommer han på själv, som tex när glassen smälter och det blir en negativ upplevelse när glassen rinner iväg. Ja då dricker man den istället :) Haha, man får inte vara dum!
Min underbara son!
