Sitter på bussen påväg hem från en AW med två av mina kollegor. Imorgon är nämligen min sista dag hos Gucci. Det tillfälliga kontraktet går ut och jag är uthyrd till ett annat projekt. Känns både gott och ont. Det nya projektet känns väldigt spännande och är helt nytt för mig och något som jag ser fram emot att lägga till i mitt cv. Samtidigt som det känns väldigt tråkigt att lämna mina nyfunna vänner i butiken. Sen får vi se vad framtiden har att erbjuda.
Under AW:n så bjöds det som vanligt många skratt, så där så kinderna krampar lite :) ni vet så som det alltid bör vara! Samtidigt hade vi väldigt allvarliga och viktiga samtalsämnen om svåra saker.
Jag fick höra att jag spred mycket glädje på jobbet och sånt är ju alltid kul att höra. Och att jag var ovanligt glad för att vara svensk vilket var lite udda men kanske passar mig som snart åker över till grannarna i Norge där man alltid är glad ;)
Sen började jag nysa och klia mig i ögonen och oron växte hos mina vänner. Jag berättade att jag var allergisk mot laktos, choklad, mjöl samt rödvin men att jag älskade alla dessa saker och att jag aldrig tänker ge upp min njutning i livet bara för lite magont eller nysningar. Det finns ju tabletter mot sådant. Då sa min fina kollega och vän Angela, att hon älskade människor som mig som inte lät sig stoppas från att göra det som gör en lycklig. Och jag har väl aldrig sett det på det sättet förut men det är väl delvis sant det hon säger. You just have to work your way around it ;)
