StockholmsMorsan

Igår var jag ute i Åkersberga och hälsade på både min mamma på hennes jobb och sen hem till Terese, min brors sambo. Vi satt i solen och drack en kopp kaffe och mumsade på ananas ;) Gott gott gott, och bredvid mig satt lille Boss i skuggan och njöt av det svala.

Jag hade ett väldigt intressant samtal ang Hugo och barn som har olika typer av diagnoser. Jag tycker att det kan vara väldigt jobbigt när det är människor i min närhet som inte förstår situationen med min lille Hugge. ”Han är bara vild” säger alla hela tiden, himlar lite med ögonen… Ja han är jättevild och busar och har myror i brallorna och kan vara elak och slåss, precis som många andra barn. Men det är inte det som är problemet. Jag som Hugos mamma ser att han inte mår bra inombords, han fajtas med jobbiga känslor som han inte kan få bukt på och det leder ofta till att han blir utåtagerande, inte alltid men ofta. Jag söker därför hjälp av erfarna och kunniga människor som kan komma med tips och råd till mig som mamma vad jag kan göra för min son för att underlätta hans vardag. Han har äntligen fått en extra resurs på förskolan, och den extra resursen är en helt fantastisk och omtänksam och kunnig och erfaren och allt jag söker hos en person som ska ta hand om min son under de jobbiga perioderna under dagen. Det är någon som står Hugo väldigt nära dessutom. Känns väldigt skönt att allt är på rätt väg :)

Hur som helst, det intressanta som Terese sa som jag verkligen tycker att världen kan ta och läsa två gånger och verkligen ta in vad det är hon säger för det är bra! Många tycker att alla får diagnoser hit och dit och ska hela tiden få en stämpel på sig. Hon sa då att ja men förr i tiden så var det tabu. Att ha en diagnos är tabubelagt istället för att faktiskt se det som vad det är, ett hälsotillstånd. Det är inget fel, men det kan förklara för många barn varför ett annat barn inte kan sitta stilla eller är lite ”jobbig” ibland. Barn förstår med än vad man tror och dem är mer villiga att hjälpa andra än vad man kan tro. Och det slog mig, Melissa har ju fått så mycket beröm för att vara så omtänksam och klok lite tjej för att hon inte ser ner på någon som beter sig illa. Det gör många barn, jag med, du med, någon som beter sig illa ofta blir man ju trött på och orkar inte ha med att göra. Blir mobbad, blir skylld på hela tiden, vi kommer säkert alla ihåg den där personen i klassen eller skolan som var jobbig och som alla avskydde. Om vi alla kan prata öppet om det att många människor har denne eller denna diagnosen vilket gör att han eller hon beter sig såhär ibland och kan inte hantera vissa situationer. Så istället för att skylla på eller tycka illa om någon så kan vi alla tänka, ja men hans eller hennes känslor fungerar inte på samma sätt så jag kanske kan hjälpa genom att underlätta för personen i fråga. Så kan vi gå från att ”den där personen i klassen” blir en i klassen tillsammans med alla andra.

Jag ser inte att det är något fel på min Hugo, han är perfekt i mina ögon. Men om Hugo kan bli utredd och få en diagnos så kan jag fördjupa mig i denne och veta bättre hur han fungerar och hjälpa honom på ett bättre sätt. Jag kan förbereda mig bättre, jag behöver inte bryta ihop hos dagispersonalen längre eller känna att jag misslyckas.

Vi alla skulle må bättre om hela världen skulle kunna vända diagnoser till en positiv grej, inte en stämpel utan ett hälsotillstånd och acceptera att var och varannan har en diagnos för att de är så otroligt vanligt. Sen berättade också Terese att det finns många barn som äntligen vet vad som är ”fel” och kan använda den felaktiga energin till någon fantastiskt och bli specialister på olika områden eller skapa eller bli proffs i en aktivitet. Bara man kan få lite mer kunskap och hjälp hur man ska gå till väga.

Så jag vill bara tacka fina Terese som gav mig lite extra styrka och mod :) Och tack Boss för alla pussar ;)