Du ska ju inte tro att det blir annorlunda när ni är gifta, säger hon och skratta hånfullt. Då är du helt fel ute, fortsätter hon nöjt som om hon vet bättre än mig.
Vet ni vilka som säger så? Jo, bittra människor. Bittra människor som går i sitt ekorrehjul och som inte kan hantera andras lycka.
Jag har drömt om mitt bröllop sedan jag var en liten flicka. Jag började planera det innan jag ens träffade Fredrik. Sån är jag. Och varför har vi då väntat så länge med att gifta oss? Jo för att jag gillade känslan av att längta. Det njöt jag av. Jag älskade att gå omkring och drömma om vårt bröllop. Efter 10 år så började jag känna att jag vill jag vill jag vill. Så nu har vi börjat vår resa med planering och glädjen att få veta att snart är vi man och fru.
Och jo, det kommer vara annorlunda efter att vi gift oss. Inte på det sättet som ni tror, eller som hon eller så många andra påstår. Vardagen kommer vara den samma, kärleken kommer vara den samma, familjen kommer vara den samma, Men minnet. Minnet av vår bröllopsdag och vår nu pågående resa kommer leva med oss länge. Så varje gång vi ser den där bilden från vår bröllopsdag så kommer vi minnas tillbaka och vår kärlek kommer att gnistra till lite extra just den stunden. Som förmodligen kommer leda till en kram eller kyss. Och närhet ger bara lycka :)
Precis på samma sätt som när man tar en semesterresa tillsammans, När man kommer hem så är vardagen där och väntar igen, men du har ny energi och du minns tillbaka till när du låg där på stranden, eller när ni satt där på afterski eller när ni hade just den där stunden som var så härlig som ingen annan vet om. Den lever med ett tag till. Den är inte slut bara för att semestern är slut. Jag och Fredrik njuter fortfarande av den där semestern på Rhodos när vi åkte runt ön med barnen på varsin fyrhjuling. Det var för över 2 år sedan. Utan den resan hade vi inte fnissat och skrattat och mått som vi gjort under många stunder.
Eller när jag tittar på bilder från mina förlossningar, jag är där på nytt då. Jag blir så känslomässig så det slutar alltid med att jag gråter av lycka. Det är 10, 7 och snart 2 år sedan och jag njuter fortfarande. Jag kan fortfarande känna samma känsla jag hade då.
Samma sak gäller vår kärlek och vårt kommande bröllop. Att vi blir man och fru är en stor grej för oss båda och det kommer bli annorlunda efter att vi genom gått denna resa tillsammans. Vi sa ja till varandra för länge sedan. Vi har varit tillsammans i 11 år nu. Så detta handlar mycket om att hålla livet i rullning och göra alla våra resor tillsammans och njuta under tiden. Skapa minnen och lycka tillsammans.
Och efter några år när det där pirret inte kommer fram när vi tittar på den där bröllopsbilden som hängt på väggen i 15 år, ja då är det något annat vi kommer få pirret av. Tex den där resan men barnen, eller att vi fått barnbarn, när vi köpte hus i Spanien, när barnen tar studenten eller vad som helst. Kanske av den där stunden när vi var på stranden i Spanien och Melissa och Hugo solade på filten och Gabriel sov i vagnen som vi gick ut i vattnet utan barn och blev som tonåringar igen, Det var snart 6 månader sedan men när vi pratar om det så blir vi både lyckliga och fnissar som två små barn :)
Så, jo! Det kommer bli annorlunda!
