Man kämpar och kämpar och ibland känner man sig som ett öppet sår. Där energin pumpar ut och man töms långsamt och plågsamt. Men man fortsätter och fortsätter. Man ger fanimej inte upp! Och sen. Sen kommer det. Ljuset i tunneln! Man börjar se förändringar. Man börjar uppleva ett lugn inom sig. Vi ser förbättringar hos Hugo. Han börjar må bättre.
Man inser att ens blod svett och tårar har gjort avtryck och man tas på allvar. Jag är skolans värsta förälder. Jag må glömma en utflykt eller läxan då och då precis som alla andra vimsigs föräldrar. Men jag glömmer inte mitt barns rättigheter. Och jag gör mig hörd. Och nu skiner solen över oss och det känns så jäkla bra! Allt kämpande ger resultat! Så alla ni där ute som kämpar, -ge inte upp! Fortsätt! För det finns ljus i tunneln!
Allt kämpande kommer ge resultat! Och det är en fantastisk känsla!
