Jag läste en artikel i helgen där de ville uppmärksamma överkänslighet. Det är väldigt vanligt men inte så accepterat. Jag tycker att jag redan i tidig ålder blev lärd att lyssna på mina kompisar om de sa att ett slag gjorde ont eller om ljudet var för högt. För det kunde inte jag avgöra utefter hur jag upplevde det eftersom vi alla upplever olika. Men samtidigt när jag sen kunde uttrycka mig om mina känslor och hur jag upplevde en situation så fick man som svar ”äh skärp dig” både från vuxna och andra barn.
Överkänslighet är väldigt vanligt. Det kan vara att du är extra känslig för ljud, ljus, känslor, hudkontakt, känslor. Upplever vissa saker extra mycket. Och självklart blir ju det väldigt jobbigt och man kan behöva hjälp att hantera detta. Helst i tidig ålder. Annars blir man ”den där jobbiga ungen”.
Men längre ner i kommentarsfältet, där man egentligen aldrig ska läsa, så hade kommentarerna rullat in. Och en väldigt vanlig syn är att diagnoser är alldeles för lätt att få. ” Alla har ju diagnos numera!”. Det får man ju höra ofta. Överkänslighet är ingen diagnos vad jag vet. Men man ska ta det på allvar. Men helt plötsligt så vändes denna artikel till något typ av motstånd mot de som har diagnos. Typ som om de egentligen inte hade det utan att de egentligen ”bara” var överkänsliga. Fast hjälpen är ju i stortsätt den samma. Bara det att den med diagnos har mer än överkänslighet. Det ligger mer där bakom som man inte ser. Och därför krävs mer hjälp.
Och här kommer bomben! -Det är enbart okunniga människor som uttrycker sig så! Så om du är en utav dem så läs på lite. Prata med någon som lever med överkänslighet och med någon som lever med diagnos.
Jag kan också känna mig överkänslig över vissa saker. Men jag anser mig inte ha problem med det. Jah behöver inte hjälp. Och det är extremt svårt att faktiskt få en diagnos. Så att säga att alls har det är ju fel. Bara fel! Och att det är för lätt att få en diagnos är också fel. Helt fel!
Man får skrika jävligt högt och bråka för att få sin diagnos. För vissa tar det flera år. Att få en diagnos kräver att man brister på minst tre punkter av en rätt så kort lista på delar som de flesta klarar av. Så bara för att man tycker att vissa saker är jobbiga så får man inte en diagnos.
Och anledningen till att man vill ha en diagnos när man uppfyller kraven för diagnos är att först då får du hjälp från specialister. Och det behövs! Även för en vuxen! Du får rätten till den hjälp du behöver för att få leva som vilken annan som helst,
Precis som man borde handikappanpassa hela Sverige och hela världen så borde man anpassa för alla typer av handikapp eller svårigheter. Och det är inte alltid att man behöver specialister. Ibland räcker det med förståelse från andra. Men vi är inte där ännu. och det hänger på oss. Inga politiker, poliser, sjukvård eller specialister. Det hänger på oss andra. Vi som lever i vårt samhälle. Det hänger på dig. Och mig. Att vi accepterar andra och inte låtsas veta allt.
Ville bara förtydliga det.
