Nu har jag suttit länge och letat bilder på min farmor. Jag har fått se en massa bilder som man har glömt bort och det är alltid kul att minnas tillbaka och fnissa lite och komma ihåg och se hur vi såg ut osv :) Det är lite tuffare dock att titta på bilder på sin bortgågne farmor och minnas tillbaka, även fast jag gör det med ett leende och kommer ihåg hur hon var så känns det tungt och man blir som en känslomässig bergochdalbana… Fredrik är ute med barnen så jag får sitta och minnas ifred iaf och även låta dem jobbiga känslorna ta sin plats utan att barnen ska komma och fråga vad det är och sitta i mitt knä. Jag behöver vara lite själv och få vara ledsen och gråta och skratta samtidigt tillsammans med farmor i mina tankar.
Min fina farmor
Hennes första barnbarnsbarn :) Melissa, och om det var någon som verkligen tyckte om sin gammelfarmor så var det Melissa :) Hon brukade prata om henne ofta och ville gärna besöka henne :) Kanske för att hon alltid fick kakor och se på film? Tihi, men det ät väl så det ska vara :)
