Hela vår midsommar blev inställd. Hugo behövde vara ensam, återhämta sig och få en chans att må bra. Vi åkte ner till Halmstad som planerat. Fredrik och Melissa firade midsommar med vänner som vi hade planerat sedan länge. Jag Hugo och Gabriel var hemma hos barnens farmor och farfar. Hugo satt inne i farbrors rum och spelade tv-spel. Jag gick bara och avvaktade tills jag kunde se min Hugos livsglädje igen. Det blev en jobbig helg och den avslutades med ett två-timmars-utbrott. Nu är man helt utmattad och möter en skola som är under all kritik. De ser inte till Hugos bästa och jag måste gå in och styra och ställa. Det är inte min uppgift. Och det är nog inte så uppskattat att en förälder kommer in och leker chef. Men vad ska jag göra?
Jag ville se deras schema, ingen hade det. Jag ville veta vem som skulle vara med Hugo idag… det var oklart…
jag fick ävensvar på mitt långa mail till rektorn. Hon skulle skicka ärendet vidare till en annan person i skolan som hon ansåg var ansvarig. Och här har jag gått och trott att rektorn har yttersta ansvaret. Jag blev så jäkla arg att jag var nära på att hota henne. Men det löser ju inga problem. Men jag ställde högre krav och krävde svar på mina frågor. För jag vill ha svart på vitt hur hon ser på detta. Hur hon kan tycka att det är rimligt med att utsätta ett barn med autism för detta. Hur hennes personal kan stå som frågetecken när jag frågar om det som rektorn säger sig ha haft möte om… jag vill ha svart på vitt hur de hanterar detta på katastrofnivå. Så att jag sen kan gå vidare till kommunen och till bup, Skolverket, till alla som möjligen kan göra påverkan!
Men rektorn slingrar sig som en orm kring mina frågor. Jag påminde henne om att idag är Hugos 4:e dag i ett skräckscenario. Hur många fler dagar anser hon vara okey?!
Det måste ske en ändring, idag!
