Sitter på bussen hem efter en lång arbetsdag och än är den inte slut. Jag har precis som igår lite grafisk design att göra efter mitt arbetspass i butiken. Jag stannade till på East, en bar i Stockholm, där en vän satt. Blev bjuden på ett glas vin och det blev många skratt på denna korta timme men mest av allt just nu så vill jag bara krypa upp i Fredriks famn och mysa tills jag somnar. Men det går inte, jobba först vila sen ;)
Vissa dagar får man jobba lite mer än andra och dessa senaste dagar har verkligen varit så och om jag av någon konstig anledning skulle få för mig att känna efter så är jag nog rätt trött. Men det visste jag ju om när jag tog på mig en heltidstjänst samtidigt som jag frilansar och har ett projekt. Tur att barnen har två föräldrar, en mamma på morgonen att mysa med och en pappa på kvällen att busa med.
Fast trots att jag har mycket att göra, mycket ansvar och plikter och tider och desdlines att leva upp till samtidigt som jag är mamma och flickvän och kämpar med min son så är detta ”kaos” som en vilopaus för mig. Jag vet att när jag går till det nya jobbet, dvs Gucci, så finns det inte annat att tänka på eller att göra än jobba när jag är där. Det blir en paus från oro och skuldkänslor och ängslan över hur min lille prins mår. Helt plötsligt är klockan 18.00 och vi stänger butiken och jag kan åka hem. Och då inte till oro osv, utan till en varm famn som avlastat mig i allt det negativa. Jag har en sådan fantastisk pojkvän och livskamrat!
