Skillnaden Mellan att få sitt första, andra respektive sitt tredje barn.
När vi fick Melissa så fick sig ju livet en totalomvändning. Vi hade ett litet liv att ta hand om. Men vi trivdes i vårt nya sätt att leva och Melissa var mitt allt. Hon var med överallt. Hon var, är, min bästis och får mig att må så otroligt bra. Men den där familjekänslan var inte riktigt där än. Då var vi Mikaela Fredrik och vår dotter Melissa. Jag var tonårsmorsan liksom.
Sen kom Hugo. Då var vi beredda på vad som skulle hända. Melissa var fortfarande så liten och förstod inte riktigt vad det var som hade skett. En lillebror fanns nu med oss. Och de skapade ett syskonband direkt.
Saker och ting blev lite mer komplicerat. Två barn att ha koll på. Två barn att ta med överallt, som sedan blev lite mer som ett val, ska vi ta med barnen eller stanna hemma?
Men den där känslan att vi var en familj kom då. Kändes magiskt! Jag var mamma till två.
Sen kom Gabriel. Då hade Melissa och Hugo redan blivit lite äldre, de förstod vad som hände. Och det mest fantastiska med att vänta Gabriel var att det var inte bara jag och Fredrik som skulle få ett till barn. Våra barn skulle få ett syskon. Och de var så medvetna om det. De var så förväntansfulla och lyckliga. Och nu när Gabriel är här så ser jag hur fina de är med honom.
Men familjekänslan är annorlunda. Vi var ju redan en familj som har lärt känna varandra och byggt upp ett hem och gemenskap tillsammans. Nu är känslan mer att Gabriel är ny i flocken och vi måste se efter honom medan han anpassar sig till vår redan familj.
Alla tre känslorna är helt magiska och jag kan faktiskt tänka mig ett till litet syskon :) Men vi får se vad som sker… tihi
