Ibland blir jag verkligen bara så jävla trött på vården. Det sitter verkligen fel människor på fel platser. Nu är det alldeles för ofta som vi har fått nekad eller fel vård eller rent utav inget engagemang från vården. Man kan liksom inte kalla det otur längre. Det är den nakna kalla jäkla sanningen. Det finns för många bittra människor inom vården.
För lite mer än 2 år sedan så kontaktade vi vården eftersom Hugo klagat på sitt hjärta. Vi, vid ett tillfälle, ringde till och med 112 och ambulansen kom. Vi kände att Hugo hade hjärtflimmer. Varför vi visste det var för att Fredrik har det. Han har opereras två gånger för det och det är extremt ovanligt att någon så ung får hjärtflimmer. Så när vi ringer in och söker hjälp för att en 3åring har det så visste inte vårdpersonalen vad de skulle göra.
Vi fick tid hos en barnläkare på vårdcentralen som sa till mig att jag och Fredrik försökte bara föra över Fredriks problem på Hugo, för att det har föräldrar en tendens att göra. Alltså ni kan ju tänka er hur jävla vansinnig jag blev på henne. Men hon nekade oss den vården och skickade inte en remiss vidare till någon som faktiskt kan sitt jobb. Hon sa dessutom att Hugo inte hade autism eftersom Hugo klarade av att säga hej. För att arbeta som barnläkare bör man väl veta lite mer än så?
Nu när Hugo började skolan så fick skolsyster hans journaler och hon läste att vi sökt vård men att inget hade gjort och ringde och frågade mig varför. Jag drog hela storyn och vi fick genast en tid till skolans barnläkare som i sin tur skickade oss till en specialist. Specialister är alltid bra. De blev liksom inte misslyckade och behöver sitta och vara bitter på en vårdcentral. Ursäkta mina hårda ord men jag har blivit så illa behandlad på vårdcentraler att jag vet inte var jag ska börja..?!
I väntan på tiden hos specialisten så hade jag ett besök till vår vårdcentral då Hugo fick följa med. Det var en läkarstudent och en handledare. Under vårt besök där så klagade Hugo på att han fick ont i magen. Och hos barn så är det svårt att kunna lokalisera var i magen det gör ont så det kan lika gärna vara hjärtat eller lungan eller något annat än just magen. Så jag bad läkarna att lyssna på hans hjärta nu när vi var där. Läkarstudenten lyssnade. Tittade konstigt på sin handledare och sa : Eeeh… jag vet inte du bör nog lyssna… Så tog handledaren över som svarade mig, nej då inget konstigt. Studenten tittade konstigt på sin handledare och jag fattade precis vad som förse gick där. Fel jävla ”läkare” på fel jävla plats! Men jag visste att vi snart skulle till specialisten.
Så vi var hos specialisten igår. Det tog ca 10 minuter av frågor sen la han sin hand på Hugos handled och började känna av pulsen. Han kände direkt. Skickade oss på EKG som också visade att det jag och mitt mammahjärta har sagt hela tiden är att Hugos hjärta slår inte som det ska. Hugo mår bra. Det är ingen fara vad vi kan se. Men vi måste utreda varför hjärtat inte slår som det ska. Och det kan finnas orsaker så som andningen, ämnesomsättningen eller hans autism som utspelar sig i form av rädsla i vissa situationer och som Hugo inte vet vad det är och kan inte förklara.
Och något som alla förutom de inkompetenta läkarna säger är att det är klart att man ska kunna känna hjärtat om man känner efter, men man ska inte klaga på det eller att det gör ont. Då är något fel. Det känns lite som lektion 1? Eller?! Jag förstår inte hur vissa människor ska få vara läkare.
Nu ska Hugo iaf utredas för att se vad det är som påverkar hans hjärta.
