Igår hände det. Det som jag i hela mitt liv sett ner på när andra gör. Igår gjorde jag det själv.
Melissa hade handbollsträning och vi var sena dit pga pendeltågstrafiken i Stockholm. Så jag släppte av henne utanför idrottshallen och som vanligt åkte jag till Ica maxi för att handla mat under tiden. Jag brukar ha 1 timme på mig inne i butiken. Denna gång tänkte jag inte på att vi var sent ute till att börja med, eller att jag satt i bilen en stund och pratade med min mamma innan jag gick in på Ica eller att jag stod och väntade på min tur på apoteket inne på ica eller att jag väntade på att få min julskinka över disken eftersom hon behövde hämta en helg ny julskinka.
Så när jag står där vid lösviktsteet och luktar på de olika varianterna och undrar vilken jag ska överraska min storasyster med till jul så ringer det… det var Melissa. Jag kollar på klockan… 19:10!!!! PANIK!
Jag skulle vara där kl 19… alltså jag sprang!!! Tur att jag har självscanning och kan näst intill springa igenom kassan. Slängde in maten i bilen (tur att jag inte köpt ägg) och körde som en idiot. Jag hade utan tvekan blivit av med körkortet om polisen sett mig. Jag hade Melissa i telefon hela tiden. Hon skrattade åt mig och mitt knasiga jag när jag skriker åt andra bilister som måste flytta på sig! Akta dig för polisen sa hon och skrattade.
När jag sladdade in på parkeringen ca 4 minuter senare stod hon där och dansade och tyckte att jag var lite pinsam.
Men alltså fy fan! Jag glömde bort tiden och hämtade inte mitt barn…
