Det där med skolval är ju inte det lättaste tydligen. Vi sökte till skolan som ligger närmast oss, så att det ska kunna vara gångavstånd för Melissa, inte för att jag vill att hon ska gå själv men för att det ska vara nära och bra och tryggt för henne. Hon kom inte in på den skolan, platserna blev fyllda och Melissa bodde för långt bort… om nu 805 meter, jag har mätt, är för långt. Nästa skola ligger nästan 1600meter från vår port… ska hon behöva korsa en stor väg då?
Jaja, visst att skolan kanske är fullsatt och hon inte får plats, det finns säkert massvis med barn som bort närmare som får förtur eftersom skolorna går efter närhetslistan. MEN, då fick vi höra från kommunen att det är upp till oss föräldrar att leta ny plats… Enligt mig så tycker ju jag att alla barn ska få bli tilldelad en plats av kommunen och den som vill byta får ta tag i det själv. Nu måste jag och Fredrik sitta och ringa runt och skriva papper och verkligen jaga folk för att Melissa ska kunna få gå i skolan där hon bor eftersom skolvalet redan är stängt och dem flesta har fått sina platser… hur ska Melissa få en plats?! Hon kommer ju inte ha första tjing på närhetslistan iaf! Detta suger!
Det kommer ju bli en skola en bit bort, vi har inget val, vilket betyder att jag kommer få behöva köra henne till och från skolan varje dag och sen kör Hugo till och från dagis varje dag som dessutom ligger i en annan kommun. Det har vi ju själva valt eftersom det är det absolut bästa dagiset… Jag totalt vägrar skolskjuts för Melissa. Jag vägrar sätta henne i en bil med en främmande människa! Totalt vägrar och jag har mina själ!
Det känns samtidigt konstigt, vara 24 år och ha en dotter som ska börja skolan… det är fruktansvärt skrämmade att hon börjar bli stor, kommer få läxor och sånt… leke själv ute på skolgården… nej jag kan inte säga att jag gillar det men jag får väl anknyta mig till den övriga skaran av oroliga föräldrar för resten av mitt liv. Tips någon?
