Sitter och tänker på min lille Hugo. Jag tycker att hans diagnos blir tydligare och tydligare. Förut var det mycket av det utåtagerande som man har märkt av. Men nu ser jag mer och mer av det psykiska. Och det är väl för att han blir äldre och äldre och det sociala samspelet mellan människor får en mer betydande roll.
Den senaste tiden har hans självförtroende åkt ner i backen. Han upplever att ingen vill leka med honom, ingen tycker om honom, att han är elak och att jag och Fredrik inte bryr oss om honom. Och inget av detta stämmer ju. Han leker alltid med kompisar både på fritids och hemma. Och både jag och Fredrik bryr oss ju självklart om honom!
Så då behöver vi fördjupa oss i varför han upplever detta. För i hans värld är det ju sant, att han är ensam.
Så jag började jämföra hur vi uppfattar sociala sammanhang olika beroende på om man är autistisk eller inte. När jag sitter tillsammans med en vän och vi tex pysslar. Så upplever vi att vi umgås. Vi får ett social samspel. När Hugo sitter med en kompis och pysslar så upplever han att de sitter var för sig. Dvs som att sitta på en buss, alla sitter där med ingen umgås med den andre,
När vi sitter vid matbordet kan Hugo helt plötsligt säga att ingen pratar med honom. Fast att vi suttit och pratat hela familjen. Vi har det gratis, det där sociala samspelet. Att vi suttit gemensamt och samtalat. Hugo som måste kämpa och öva för att uppfatta det sociala upplever att alla pratar men inte till honom.
Sen kan man applicera det på i stort sett allt. Så vi måste öva på det. Och hur övar man på sociala samspel? Jo vi berättar för Hugo vad vi gör. Tex säga -åh vad mysigt att du och jag sitter här och pysslat tillsammans. Och efteråt, -tack för att du ville umgås med mig.
Att vi hela tiden berättar för Hugo att han är i ett samspel med någon annan. Även skolan och personalen måste informera Hugo om när han leker med kompisar att de också leker med honom. Tillslut, om några månader, eller år(?!) så kommer Hugo ha lärt sig skillnaden på att sitta på en buss med massa människor och när han är delaktig i ett socialt sammanhang.
Det är sånt vi övar på.
