Jag känner mig helt matt i kropp och själ. Jag har haft svårt för att skriva, som ni säkert märkt. Hugos skolstart har tagit hårt på oss. Och än är det lång väg kvar. Men det går bättre och bättre för var dag. Och det som är så skönt är att familjer med en medlem som har en diagnos får så mycket stöd. Jag och Fredrik ska få träffa våra psykologer och terapeuter på habiliteringscentret på fredag. Det är så skönt att få träffa dem och prata ut, klaga på saker som en mamma kanske annars inte gör och utan att någon dömer.
Habiliteringscentret finns där för hela familjen och även för nära och kära så som mor- och farföräldrar och syskon till alla i familjen. Man får kostnadsfri hjälp av utbildade och väldigt fina människor som verkligen vet vad de pratar om. Jag och Fredrik får även ekonomiskt stöd som ska hjälpa oss att ersätta den tid som går förlorad från jobb och från familjelivet samt kunna ersätta de saker som går sönder här hemma pga utbrott. Melissa har fått gått på syskonträffar där hon får träffa barn i samma ålder med syskon med autism. Då har de lekt och pratat om jobbiga saker. Hon älskade det :) Mina föräldrar har också fått gå dit och fått stöd och svar på frågor som de inte har velat fråga oss. Och det finns massvis med kurser att få gå på.
Det finns mycket hjälp att få och det finns så fina människor runt om i ”systemet” som finns där för oss. Och vi tackar och bugar för varje litet hjälpmedel som erbjuds. Vi hade kunnat bo i ett land där vi får sköta oss själva…. Men det gör vi inte, vi är lyckligt lottade. Dessutom har vi allt stöd från er där ute :) Ni är så fina!
Och Hugo har hamnat i en skola med för många barn, som är för stor för att kunna hantera. Men hans lärare gör allt för Hugo, de gör verkligen allt rätt och det har hjälpt honom enormt mycket!
